Looong time - No see

Men imorrn drar vi iväg på nya äventyr igen. Även om vi inte blir borta lika länge så tänkte vi dela med oss lite av våra upplevelser här.

San Francisco - here we come!!!!!

God Jul

Ville bara passa på att önska er alla en god jul. Vi är hemma i Sverige igen och firar jul =)

Julstämning i Hong Kong

Så var vi då i Hong Kong och äntligen har vi hittat lite julstämning :) Även om julen kanske inte är en av deras större högtider så känns den av mer här än i både Kambodja och Vietnam. Även om de hade virat in palmerna med rött och grönt kring turistområdena i Vietnam så blir det inte samma sak när det är 30 grader varmt ute och julmusiken spelas på karaokemaskiner på vietnamesiska ;) Försök tänka er in i situationen själva.


Utsikten uppe på the Peak

Här i Hong Kong är temperaturen något svalare än i sydostasien, även om det inte är lika kallt som hemma i Sverige. Det spelas julmusik lite här och var och till och med skyskraporna är julpyntade. Så det känns som acklimatiseringen inför hemkomsten har påbörjats ;)

Annars tycker jag Hong Kong är som jag förväntade mig, höga hus och mycket människor och så shoppingcenter överallt. Man blir helt snurrig i huvudet av all kommerce. Dock är shoppingen inte lika billig som jag hade förväntat mig, eller så är det kanske vår kassa som blivit skral =)

den stora granen

Ljud och ljusshow över Hong Kong

Glimtar från Vietnam

Nu har vi haft det riktigt gutt i ett par dagar och njutit av sol och bad i Mui Ne på Vietnams kust. 11 kilometer sandstrand, hur härligt som helst!

Här kommer lite blandade bilder från Vietnam.

Höjdare från Vietnam

Morgon i Siem Riep

Så här lät det om morgonarna när vi var i Siem Riep i Kambodja för nån/några veckor sedan.

Lite om sydostasien

Hej igen 

Var ett tag sedan sist. Vi har passerat Kambodja genom Siem Reap och Phnom Phen och nu tagit oss in i Vietnam. Här nere kommer lite slumpvis reflektioner över lite av varje :)

Högertrafik

När vi åkte upp i Laos så innebar det även att trafiken flyttade till rätt sida vägen. Kändes en aning konstigt om jag ska vara ärlig sådär efter några månader med vänstertrafik och en hel del bilkörning i sådan. Trafiken här är minst sagt rolig och standarden på vägnätet är låångt ifrån den vi är vana vid i Sverige. Deras bästa vägar är i bästa fall en dålig motortrafikled i Sverige. Det i kombination med att de flesta kör motorcykel eller cyklar gör att tempot är lågt. Smärtsamt lågt när det är dags att åka buss som vi nämnt innan. Enda sättet att lära sig är nog att göra som vi gjorde – ge sig ut i skiten. I Kambodja hyrde vi några dagar cyklar för att cykla och kika på Angkor-templen. Det är förmodligen bland det farligaste vi gjort under resans gång! Rödlysen och trafikpoliser har låg prioritet hos trafikanterna. I korsningar så kör alla samtidigt åt alla håll vilken gör det lite spännande på cykel. Eftersom tempot trots allt är så lågt så går det faktiskt framåt nästan hela tiden trots att gatorna är överfulla med fordon. I Saigon under rusning däremot så är det mycket helstopp. Det är ett enda stort myller av motorcyklar och några få bilar längs alla gator. Givetvis tutas det hej vilt hela tiden åt alla anledningar: “jag kör om nu”, “här är jag”, “du är dum”, “jag är hungrig”, etc. Kanske inte det sista men näst intill.

En annat roligt fenomen med trafiken är att när någon skall köra in på en större väg och korsa en vägbana så väntas det sällan. Istället så kör de ut i väggrenen (om sådan finns) rakt mot trafikriktningen tills de hittar en öppning och då glider de över till den rätta vägbanan. Det är max halvkul när man kommer lite nervis på cykel och möter någon på motorcykel i full fart och samtidigt blir omkörd av bilar, lastbilar och annat smått och gott. Dessutom verkar de ha utvecklat en immunförsvar mot andra trafikanter och skiter fullständigt i om de gör något galet eller om något tutar slut batterierna på dem.

Det är svårt att inte fundera på hur det blir om några år när folk börjar köpa bil istället för motorcykel här i Vietnam. Det kommer att bli precis tvärstopp överallt om de fortsätter köra i samma anda som nu. Lima är en sådan stad där det kommit mycket bilar. Där är de helt galna och de med störst eller minst värdefull bil går helt enkelt först…i alla lägen…även när det gäller omkörning av stillastående kö med trafik i motsatt riktning.

Vietnam

Första anhalten i Vietnam var Saigon (eller Ho Chi Min City som det nu heter). En myllrande mångmiljonstad. Vietnam är ett stort kliv upp ur den fattigdom som återfinns i Laos och Kambodja. Det märktes redan när vi kommit över gränsen genom att vi såg riktiga traktorer. Inte som i Laos och Kambodja där de, om de hade någon alls, hade ett märkligt tvåhjulingsbygge som drog en kärra. Dessutom är vägarna något bättre och i Saigon är allt mycket modernare. Detta till trots så är det billigare här i Vietnam än i Kambodja och Laos. En heldags utflykt med guide kostade oss 10 USD per person. Då ingår allt. Det gör det roligt att hitta på lite grejor.

Tyvärr blev jag risig när jag kom till Saigon och blev sängliggande i över ett dygn. Men sen blev jag tillräckligt bra för att göra en halvdagsutflykt till Cu Chi tunnlarna. Ni vet, de där som Vietcong använde. Det var jätteintressant. Ca 16000 soldater gömde sig i dryga 20 mil tunnlar. Effektivt eftersom de var så smala så att jag har mycket svårt att se hur stora amerikaner skulle kunna krypa där nere. Efter att ha krypit 100m i en sådan tunnel, som ändå var “turistanpassad”, har jag all respekt för Vietnameserna. Att bara komma på tanken att gräva tunnlar på det sättet… Dagen efter gjorde vi en heldagstur till några öar i Mekongdeltat. Där fick vi se biodlingar, testa banansprit, äta exotiska frukter, prova honungste och smaka kokosgodis.

Dagen efter tog vi oss ut till en by som heter Mui Ne. En 4 timmars resa med buss från Saigon (ca 15 mil).  Eftersom det nu inte är så många dagar kvar innan vi är hemma i kalla Sverige så ville vi ha det lite lugnt och skönt innan vi flyger till Hong Kong. Därför kommer vi att stanna här i Mui Ne några dagar och inte stressa upp i Vietnam längs kusten som vi hade planer på innan. Här är det lugnt och skönt med en ca 11 km lång sandstrand med nästan inga turister. Däremot verkar det vara ett paradis för kite-surfare. Inte för att det är många som gör det men det finns ställen längs stranden som har kurser i det och vi har sett en och annan som seglat runt.

Hur som helst så gör vi nu ungefär noll knop. Idag t ex så har jag till och med lyckats ligga still nästan en halv dag på en solstol vid stranden. Då är det skönt! Största händelsen idag var nog att jag badat i min största våg någonsin. Det var en sån där som kommer ibland och när man minst anar det. Hyfsat stora vågor kommer hela tiden men så helt plötsligt kommer en som är dubbelt så stor. Vågen vek ihop mig som ett litet korthus och jag tumlade snällt runt ett tag innan den var förbi. Låter mer dramatiskt än det förmodligen var men skoj var det i alla fall. Kul att se andra turister gå ut i vattnet och glädjetjuta när de hoppar upp för att möta alla vågor. Sen ser man en stor komma och de, precis som jag, spolas med som ingenting. Efter en stund ploppar de upp lite småchockade. Speciellt roligt att se de ryska damerna gå ut och doppa sig, rädda för att blöta håret :))

Ahh, nu blev det en sån där uppsats igen som inte säger så mycket.

Koll på läget

Hej!

Ville bara berätta att vi har koll på läget både vad gäller Bangkok och Mumbai. Båda destinationerna ingår ju i vår resrutt. Vi följer nyheterna så ofta vi kan både via tv och tidningar. Kollar dessutom regelbundet UDs reserekommendationer. Vi för även dialog med flygbolaget så känns det inte säkert när vi ska flyga så kan vi byta rutt.

Kram kram på er alla

Ps. Kan ju säga att vi passerade gränsen mellan Laos och Kambodja igår och idag anlände vi till Siem Riep så imorogn ska vi besöka Angkor och några av alla de ruiner som finns runtomkring.

Just nu...

...sitter vi i hotellobbyn i Pakse. Imorgon bär det vidare söderut till Si Phan Don (de 4000 öarna). Där stannar vi en eller två nätter beroende på hur vi ska ta oss vidare. Ner mot Kambodja blir det i alla fall med 90 % säkerhet. Alternativen är buss eller flyg. Buss är alltid en upplevelse och dessutom billigt, men ganska tröttsamt om man ska åka längre sträckor och tidsödande. Flyg är snabbt men dyrt. Vi får se om vi kan hitta nåt flyg som budgeten tillåter och som ändå uppfyller vissa säkerhetskrav.

Hit till Pakse tog vi oss med sleeper bus. Tio timmar tog det fastän det är nästan dubbla avståndet hit än var det är mellan Vientiane och LP och vi anlände på utsatt tid dessutom. De två tillfällen vi åkt buss tidigare har vi varit tre timmar försenade båda gångerna. Vi fick plats längst bak i bussen, men det tyckte vi inte gjorde något, tills vi steg på bussen och insåg vad det innebar.

Vi hade hört talas om sleeper bussen och dess sängar men inte hade vi förstått att det verkligen var sängar. Vi hade tänkt nåt liknande första klassens flygplansstolar, såna de hade på bussarna i Argentina. Nop! Här var det verkligen inrett med våningssängar. Undrar om det någonsin hade varit tillåtet i Sverige. Två och två låg man i bredd, förutom längst bak för där låg man FEM =) Jag paxade snabbt fönsterplatsen och Jimmy fick spendera natten bredvid en korpulent asiat som var något överhettad. Som tack smorde jag lite parfym i nacken så han hade nåt att lukta på och som tur var så var inte mittplatsen bokad så vi sov bara fyra i bredd.
Det är verkligen en upplevelse att resa i Laos. Snart är det ingenting som förvånar mig längre.

Luang Prabang tur och retur

Vi kom iväg till Luang Prabang som vi så länge tänkt, dock något senare än först planerat. Försenade först på grund av slapphet och sedan på grund av sjukdom.

Resan dit
Bussresan till Luang Prabang var en upplevelse. Jag hade inte sett fram emot den långa turen särskilt mycket så jag hade bunkrat med bok och tidning för att hålla mig sysselsatt. Jag läste ingenting! Det fanns alldeles för mycket att kika på. Åtta timmar skulle det ta, det tog elva. Det är 384 km mellan städerna!!! Jag är fascinerad att det går att köra så långsamt med en buss. Vi satt längst fram på övervåningen i VIP-bussen och det kändes som att följa folket i Laos från första parkett.

Första stoppet skedde redan efter 500 meter vid en bensinstation. Inte för att tanka utan för att lasta på lådor från en knökfylld minivan. Busschauffören lyckades även backa på en bil, en nätt liten touch, men det blev ändå till att ta dit polis och försäkringsman. Så det tog en timme innan vi verkligen lämnade Vientiane. Då var två tredjedelar av bussen fylld med varor. På vägen ut ur stan samsades tuk tuks, scootrar/mcs, bilar, lastbilar, fotgängare och även hundar på gatan. Hundarna här är gatsmarta, det tittar åt både vänster och höger innan de korsar gatan :) Trots att vägen var tvåfilig så körde vår chaufför i nån osynlig tredje mittfil ut ur stan. Ju längre ut på lansbygden vi kom desto färre blev tuk tuksen och desto fler blev det av höns, kossor och grisar som vandrade fritt.

Byarna låg ganska tätt längs de slingriga vägarna. Och för att varna bybor och diverse husdjur om vår ankomst var det ett evigt tutande. Man tutar för att uppmärksamma att man kommer köra om (både fotgängare och fordon), man tutar för att djuren ska flytta sig från vägen, man tutar när man ska köra runt en hörna med dålig sikt, man tutar när man kommer in i en by, ja man tutar hela tiden. Så i elva timmar lyssnade vi på tutandet från bussen och laoisk popmusik på högsta volym (Jimmy satt med öronproppar). Gissa om vi var trötta i huvudet efter alla ljud och intryck. Även om de som lever på landsbygden bor under ganska enkla förhållande så verkar de flesta ha tv, för överallt vi körde såg vi parabolantenner. Ser roligt ut när det är det är ett gäng hyddor och så har alla en var sin parabolantenn...

Så här såg vägen ut på ett ställe. Fick faktiskt hjärtat i halsgropen när vi skulle förbi.

Om Luang Prabang
När vi väl kom till Luang Prabang var klockan närmre åtta på kvällen och det var mörkt ute. Det första som överraskade oss när vi anlände till denna genuina stad var hur mycket turister det är. Känns som det var lika mycket turister som invånare. Men trots detta har staden lyckats bevara sin genuina arkitektur och den har en mycket skön stämning över sig. Vår tuk tuk släppte oss precis vid kanten av en nattmarknad. Den var av modell större med massor av stånd. De flesta säljer silversmide eller textilier av silke eller bomull. En hantverksmarknad helt enkelt. Vi letade oss igenom marknaden och efter ett par förfrågningar hittade vi ett hotell som hade hyfsade priser och bra rum. Efter den långa resan hit var vi inte svårvaggade.

Vattenfallen vid Tat Kuang Si
Tre mil söder om LP ligger Tat Kuang Si. Platsen är känd för sina många sammanhängande vattenfall. Vattnet forsar nerför limstensformationer och samlas sedan i olika pooler där vattnet ser turkost ut. Jättefint! Tyvärr glömde vi badkläderna så det blev till att bara doppa fötterna. Sen traskade vi upp till toppen av fallen, där kunde man korsa floden för att sedan traska ner på andra sidan av fallen. Vet inte hur säkert detta egentligen var, visst fanns det staket. Men! staketet gick ca en halvmeter från kanten och på vissa ställen hade det fallit i bitar. Som tur är var inte strömmen så stark, då hade vi inte gått över. Och när jag tänker efter så var nog vår lilla vandring över floden säkrare än vandringen ner. Det var brant och helt utan trappsteg eller räcken. Säkerhet är liksom inte prio ett här :) det är helt upp till var och en.

Allmosor till munkarna
Vår andra dag i Luang Prabang steg vi upp innan soluppgången och grusiga i ögonen köpte vi lite ris och små bananer av en kvinna utanför vårt hotell. Varför? Jo, varje morgon går alla munkar genom staden på väg till sina kloster. Under denna vandring samlas många av stadens människor sittand längs gatorna med allmosor. Hundratals munkar tar sedan emot dessa i små grytor. Vi satt nästan sist i kön och jag blev faktiskt lite förvånad när jag såg att i princip alla av de hundratals munkarna hade överfulla grytor. Folk gav mat och pengar. Sist i kön satt ett par fattiga. Munkarna gav emellanåt lite ris från deras grytor till dessa människor. Det var roligt att få vara med om detta. Munkarna har mycket hög status i samhället. Om du går på en trottoar och möter en munk så är det definitivt du som skall gå åt sidan. Framför allt om det är en äldre munk. De flesta av munkarna som tog emot allmosor var unga som gick i skolan i templen. Så fort den kom en äldre munk kunde man se de flesta Lao-folk visa vördnad genom att buga djupt från en redan sittande ställning.

Pak Ou grottorna
Efter att ha gett allmosor till munkarna gick vi ner till Mekongfloden och inväntade båten som skulle ta oss två timmar uppströms till Pak ou grottan. En grotta fylld av Buddhastatyer, gamla som nya. Hit kommer Laofolket och lämnar de statyer de inte vill ha längre. Själva grottorna var väl inte så mycket att se. Då var det roligare när vi istället för att köpa souvenirer av de små barnen som hängde där, gav dem nåt hårt pannkaksliknandebröd som vi köpt av en äldre herre. Ni skulle sett ögonen på den lille killen som ville sälja små dockor till Jimmy. När Jimmy istället för att ge honom en sedel höll fram lite bröd. De lös! Först av förvåning, men sen när det gick upp för honom att brödet var till honom blev han jätteglad. Vi har som policy att inte köpa något av barn som säljer, dels för att inte uppmuntra dem att skippa skolan och dels för att förtjänsten av det de säljer sällan eller aldrig går till dem själva. Hur det än var i det här fallet så levde vi hela dagen på leendena från barnen som fick bröd.

På vägen hem från grottorna stannade vi till vid en liten by där de producerade lao-lao. Lao-lao är hembränt gjort på ris och kallas även för Lao Whiskey. Inte smakade det som whiskey på något sett men starkt var det. Sen gick vi en runda i byn och tittade på hantverk och såg hur det stog och puttrade bakom stugorna :)

Åh, så tebaks igen
Än mindre an vad vi sett fram mot bussresan upp till Luang Prabang såg vi fram mot bussresan tillbaka till Vientiane. Ett tag hade vi planer på att åka vidare österut i Laos och så småningom ta oss över gränsen till Vietnam, men efter en del överläggningar valde vi alltså att åka tillbaka till Vientiane. Nu hade vi ju redan åkt hela vägen en runda och suttit och kikat ut hela vägen. Så planen denna gång var att försöka somna så fort som möjligt och sedan sova så länge som möjligt för att fördriva tid. Kl 06.00 var vi på busstationen och kl 06.30 for vi iväg med den vanliga bussen. Ingen VIP-buss vid den här tiden på morgonen, hade det funnits det hade vår plan kanske hållt men nu var det nästa stört omöjligt. Hade jag somnat hade jag farit av sätet ;)

Resan hem tog lika lång tid som den upp hade tagit. Glada för att äntligen ha anlänt tog vi tuk-tuk till samma hotell som vi bott på tidigare, checkade in, lämnade bagaget, gick och hämtade upp varsin pizza och deckade framför tv. Det var hur gutt som helst. Nog var vi lite yra i huvudet efter att ha suttit 11 timmar på en buss som skakat om hjärnan rejält. Jag somnade vid tiotiden och sov som en stock till klockan åtta på morgonen.

Både Luang Prabang och Vientiane har starka franska influenser, men Italien gör sig också påmind här så förutom goda viner finns det en hel del pizzerior (tom en svensk, Swedish bakehouse and pizza)... Vi har varit lite dåliga på att prova på det lokala köket. Vi provade varsin Laorätt när vi var i Luang Prabang och det satte magen i gungning för Jimmy. Jag ska inte säga vad vi levt på men jag kan ju säga att vi fått vårt pizzasug stillat för ett tag ;) Och lika bra är nog det, vet inte om jag vågar äta pizza i Kambodja efter att ha läst följande i Lonely Planets guidebok "...marijuana is traditionally used in food preparation so you may find it sprinkled across a pizza or two." Hmm!

Så ni vet var vi e

Nu har vi hunnit med massa nya äventyr och upplevt hur mycket som helst. Laos är ett underbart land, önskar vi kunde stanna här längre. Tyvärr är vi så upptagna med att just uppleva saker att vi inte hinner med att teckna ner det vi gör. Lovar att jag ska berätta mer ingående om våra senaste dagars äventyr, tur och retur till Luang Prabang. Men nu ska vi iväg och äta pizza. Har levt på det den senaste veckan ;) Sen ska vi sätta oss på nattbussen söderut till Pakse. Där stannar vi antagligen nån dag eller två innan vi drar in i Kambodja. Om det blir Siem Riep (Angkor) eller Phnom Phen (huvudstaden) först har vi icke besämt.

Ha det gott hemma i vintermyset!