
Stort och kompakt är de första ord som kommer över mig. Man blir överväldigad av alla intryck. Människor, montrar och produkter. Det gällde att höja blicken och fokusera på det väsentliga annars hade jag lätt kunnat spendera två dagar till att bara titta på livet små onödiga måste ha produkter eller alla människor med olika stilar och olika kulturella bakgrunder.
Mässan kändes i första hand tysk. Mycket presenterades enbart på tyska och en del utställare pratade dålig eller ingen engelska alls. Jag som inte kan tyska missade tyvärr en del på grund av detta. Bland annat hade de en liten avdelning om e-learning i en mässhall kallad Future Park. Spännande tänke jag och begav mig längst ner i hörnet på utställningsområdet. Men till min besvikelse presenterades materialet på tyska och det verkade handla mer om att ta in tekniken i klassrummen snarare än om undervisning via nätet som jag hade hoppats på.
Det var över lag svårt att hitta det man sökte. Detta trots att det gicka att söka både produkter och utställare på CeBITs webbsida. Ibland visade sig produkten vara något annat än man tänkt sig och ibland var montrarna bara för återförsäljare. Ofta hittade jag istället det jag sökte när jag kryssade mellan människor och företag på väg till en specifik monter.
Man märkte om ett företag var litet om de bad om ens visitkort när man visade intresse för deras produkt. Andra lockade med tävlingar. "Lägg ditt visitkort här så kan du vinna en iPOD". Jag gick på det. Vi får se om jag bara kommer få en massa reklam eller om de kanske dimper ner en iPOD med posten en dag. Jag kan behöva en så slipper jag kanske komma ihåg att synka den mot min dator nästa gång ;)
Men vad har jag egentligen sett? När jag först tänkte efter så kändes det inte så mycket, men jag har sett:
- 3D-skärmar som kan användas med eller utan glasögon. Skärmarna som inte krävde glasögon behövde man stå rätt långt ifrån för att få själva 3D upplevelsen och då gällde det ändå att ha rätt livlig fantasi för att det inte skulle se ut som dålig mottagning. En av skärmarna med glasögon hade en 20 gradig betrakningsvinkel vilket gjorde att du inte fick vara för lång eller kort för då missade du upplevelsen. Men var du så där lagom svenskt lång så fungerade det jättebra.
- Digital Video Glassas - glasögon med inbyggd display som kan kopplas till både dator och tv. Fungerade hyfsat bra och de kommer en 3D version på dem inom ett par veckor. Skulle kanske va nåt att dela ut till nätstudenterna och sen ha undervisningen i Second Life ;)
- Trådlösa headset som kan användas till datorn. Finns hur många som helst.
- Digital inkpad. En pryl som för över din anteckingar eller skisser till datorn. Du kan sen konvertera dem till jpg, pdf, html, rar, txt, doc mm. Det fanns till och med svensk textigenkänning. Hurra, vad bra.

- Projektorer fanns det gott om. Sanyos projektorer kunde alla visa bakprojektion. Det fanns inte lika gott om företag som tillverkade/sålde skärmar för bakprojektion. Trots att många företag visade upp det i sina montrar var det ingen som kunde säga vilka som tillverkade dem. Sanyo lovade att mejla de som tillverkat de skärmar de använde till mig om jag lovade att använda deras projektor. Javisst sa jag samtidigt som jag höll fingrarna i kors bakom ryggen. Troligtvis behöver vi ingen speciell skärm om vi får tag på en semitransparent plastfilm och fäster den på en fönsterruta. Såvida vi inte vill ha touchscreen funktion.
