God Jul

Ville bara passa på att önska er alla en god jul. Vi är hemma i Sverige igen och firar jul =)

Julstämning i Hong Kong

Så var vi då i Hong Kong och äntligen har vi hittat lite julstämning :) Även om julen kanske inte är en av deras större högtider så känns den av mer här än i både Kambodja och Vietnam. Även om de hade virat in palmerna med rött och grönt kring turistområdena i Vietnam så blir det inte samma sak när det är 30 grader varmt ute och julmusiken spelas på karaokemaskiner på vietnamesiska ;) Försök tänka er in i situationen själva.


Utsikten uppe på the Peak

Här i Hong Kong är temperaturen något svalare än i sydostasien, även om det inte är lika kallt som hemma i Sverige. Det spelas julmusik lite här och var och till och med skyskraporna är julpyntade. Så det känns som acklimatiseringen inför hemkomsten har påbörjats ;)

Annars tycker jag Hong Kong är som jag förväntade mig, höga hus och mycket människor och så shoppingcenter överallt. Man blir helt snurrig i huvudet av all kommerce. Dock är shoppingen inte lika billig som jag hade förväntat mig, eller så är det kanske vår kassa som blivit skral =)

den stora granen

Ljud och ljusshow över Hong Kong

Glimtar från Vietnam

Nu har vi haft det riktigt gutt i ett par dagar och njutit av sol och bad i Mui Ne på Vietnams kust. 11 kilometer sandstrand, hur härligt som helst!

Här kommer lite blandade bilder från Vietnam.

Höjdare från Vietnam

Morgon i Siem Riep

Så här lät det om morgonarna när vi var i Siem Riep i Kambodja för nån/några veckor sedan.

Lite om sydostasien

Hej igen 

Var ett tag sedan sist. Vi har passerat Kambodja genom Siem Reap och Phnom Phen och nu tagit oss in i Vietnam. Här nere kommer lite slumpvis reflektioner över lite av varje :)

Högertrafik

När vi åkte upp i Laos så innebar det även att trafiken flyttade till rätt sida vägen. Kändes en aning konstigt om jag ska vara ärlig sådär efter några månader med vänstertrafik och en hel del bilkörning i sådan. Trafiken här är minst sagt rolig och standarden på vägnätet är låångt ifrån den vi är vana vid i Sverige. Deras bästa vägar är i bästa fall en dålig motortrafikled i Sverige. Det i kombination med att de flesta kör motorcykel eller cyklar gör att tempot är lågt. Smärtsamt lågt när det är dags att åka buss som vi nämnt innan. Enda sättet att lära sig är nog att göra som vi gjorde – ge sig ut i skiten. I Kambodja hyrde vi några dagar cyklar för att cykla och kika på Angkor-templen. Det är förmodligen bland det farligaste vi gjort under resans gång! Rödlysen och trafikpoliser har låg prioritet hos trafikanterna. I korsningar så kör alla samtidigt åt alla håll vilken gör det lite spännande på cykel. Eftersom tempot trots allt är så lågt så går det faktiskt framåt nästan hela tiden trots att gatorna är överfulla med fordon. I Saigon under rusning däremot så är det mycket helstopp. Det är ett enda stort myller av motorcyklar och några få bilar längs alla gator. Givetvis tutas det hej vilt hela tiden åt alla anledningar: “jag kör om nu”, “här är jag”, “du är dum”, “jag är hungrig”, etc. Kanske inte det sista men näst intill.

En annat roligt fenomen med trafiken är att när någon skall köra in på en större väg och korsa en vägbana så väntas det sällan. Istället så kör de ut i väggrenen (om sådan finns) rakt mot trafikriktningen tills de hittar en öppning och då glider de över till den rätta vägbanan. Det är max halvkul när man kommer lite nervis på cykel och möter någon på motorcykel i full fart och samtidigt blir omkörd av bilar, lastbilar och annat smått och gott. Dessutom verkar de ha utvecklat en immunförsvar mot andra trafikanter och skiter fullständigt i om de gör något galet eller om något tutar slut batterierna på dem.

Det är svårt att inte fundera på hur det blir om några år när folk börjar köpa bil istället för motorcykel här i Vietnam. Det kommer att bli precis tvärstopp överallt om de fortsätter köra i samma anda som nu. Lima är en sådan stad där det kommit mycket bilar. Där är de helt galna och de med störst eller minst värdefull bil går helt enkelt först…i alla lägen…även när det gäller omkörning av stillastående kö med trafik i motsatt riktning.

Vietnam

Första anhalten i Vietnam var Saigon (eller Ho Chi Min City som det nu heter). En myllrande mångmiljonstad. Vietnam är ett stort kliv upp ur den fattigdom som återfinns i Laos och Kambodja. Det märktes redan när vi kommit över gränsen genom att vi såg riktiga traktorer. Inte som i Laos och Kambodja där de, om de hade någon alls, hade ett märkligt tvåhjulingsbygge som drog en kärra. Dessutom är vägarna något bättre och i Saigon är allt mycket modernare. Detta till trots så är det billigare här i Vietnam än i Kambodja och Laos. En heldags utflykt med guide kostade oss 10 USD per person. Då ingår allt. Det gör det roligt att hitta på lite grejor.

Tyvärr blev jag risig när jag kom till Saigon och blev sängliggande i över ett dygn. Men sen blev jag tillräckligt bra för att göra en halvdagsutflykt till Cu Chi tunnlarna. Ni vet, de där som Vietcong använde. Det var jätteintressant. Ca 16000 soldater gömde sig i dryga 20 mil tunnlar. Effektivt eftersom de var så smala så att jag har mycket svårt att se hur stora amerikaner skulle kunna krypa där nere. Efter att ha krypit 100m i en sådan tunnel, som ändå var “turistanpassad”, har jag all respekt för Vietnameserna. Att bara komma på tanken att gräva tunnlar på det sättet… Dagen efter gjorde vi en heldagstur till några öar i Mekongdeltat. Där fick vi se biodlingar, testa banansprit, äta exotiska frukter, prova honungste och smaka kokosgodis.

Dagen efter tog vi oss ut till en by som heter Mui Ne. En 4 timmars resa med buss från Saigon (ca 15 mil).  Eftersom det nu inte är så många dagar kvar innan vi är hemma i kalla Sverige så ville vi ha det lite lugnt och skönt innan vi flyger till Hong Kong. Därför kommer vi att stanna här i Mui Ne några dagar och inte stressa upp i Vietnam längs kusten som vi hade planer på innan. Här är det lugnt och skönt med en ca 11 km lång sandstrand med nästan inga turister. Däremot verkar det vara ett paradis för kite-surfare. Inte för att det är många som gör det men det finns ställen längs stranden som har kurser i det och vi har sett en och annan som seglat runt.

Hur som helst så gör vi nu ungefär noll knop. Idag t ex så har jag till och med lyckats ligga still nästan en halv dag på en solstol vid stranden. Då är det skönt! Största händelsen idag var nog att jag badat i min största våg någonsin. Det var en sån där som kommer ibland och när man minst anar det. Hyfsat stora vågor kommer hela tiden men så helt plötsligt kommer en som är dubbelt så stor. Vågen vek ihop mig som ett litet korthus och jag tumlade snällt runt ett tag innan den var förbi. Låter mer dramatiskt än det förmodligen var men skoj var det i alla fall. Kul att se andra turister gå ut i vattnet och glädjetjuta när de hoppar upp för att möta alla vågor. Sen ser man en stor komma och de, precis som jag, spolas med som ingenting. Efter en stund ploppar de upp lite småchockade. Speciellt roligt att se de ryska damerna gå ut och doppa sig, rädda för att blöta håret :))

Ahh, nu blev det en sån där uppsats igen som inte säger så mycket.

Koll på läget

Hej!

Ville bara berätta att vi har koll på läget både vad gäller Bangkok och Mumbai. Båda destinationerna ingår ju i vår resrutt. Vi följer nyheterna så ofta vi kan både via tv och tidningar. Kollar dessutom regelbundet UDs reserekommendationer. Vi för även dialog med flygbolaget så känns det inte säkert när vi ska flyga så kan vi byta rutt.

Kram kram på er alla

Ps. Kan ju säga att vi passerade gränsen mellan Laos och Kambodja igår och idag anlände vi till Siem Riep så imorogn ska vi besöka Angkor och några av alla de ruiner som finns runtomkring.

Just nu...

...sitter vi i hotellobbyn i Pakse. Imorgon bär det vidare söderut till Si Phan Don (de 4000 öarna). Där stannar vi en eller två nätter beroende på hur vi ska ta oss vidare. Ner mot Kambodja blir det i alla fall med 90 % säkerhet. Alternativen är buss eller flyg. Buss är alltid en upplevelse och dessutom billigt, men ganska tröttsamt om man ska åka längre sträckor och tidsödande. Flyg är snabbt men dyrt. Vi får se om vi kan hitta nåt flyg som budgeten tillåter och som ändå uppfyller vissa säkerhetskrav.

Hit till Pakse tog vi oss med sleeper bus. Tio timmar tog det fastän det är nästan dubbla avståndet hit än var det är mellan Vientiane och LP och vi anlände på utsatt tid dessutom. De två tillfällen vi åkt buss tidigare har vi varit tre timmar försenade båda gångerna. Vi fick plats längst bak i bussen, men det tyckte vi inte gjorde något, tills vi steg på bussen och insåg vad det innebar.

Vi hade hört talas om sleeper bussen och dess sängar men inte hade vi förstått att det verkligen var sängar. Vi hade tänkt nåt liknande första klassens flygplansstolar, såna de hade på bussarna i Argentina. Nop! Här var det verkligen inrett med våningssängar. Undrar om det någonsin hade varit tillåtet i Sverige. Två och två låg man i bredd, förutom längst bak för där låg man FEM =) Jag paxade snabbt fönsterplatsen och Jimmy fick spendera natten bredvid en korpulent asiat som var något överhettad. Som tack smorde jag lite parfym i nacken så han hade nåt att lukta på och som tur var så var inte mittplatsen bokad så vi sov bara fyra i bredd.
Det är verkligen en upplevelse att resa i Laos. Snart är det ingenting som förvånar mig längre.

Luang Prabang tur och retur

Vi kom iväg till Luang Prabang som vi så länge tänkt, dock något senare än först planerat. Försenade först på grund av slapphet och sedan på grund av sjukdom.

Resan dit
Bussresan till Luang Prabang var en upplevelse. Jag hade inte sett fram emot den långa turen särskilt mycket så jag hade bunkrat med bok och tidning för att hålla mig sysselsatt. Jag läste ingenting! Det fanns alldeles för mycket att kika på. Åtta timmar skulle det ta, det tog elva. Det är 384 km mellan städerna!!! Jag är fascinerad att det går att köra så långsamt med en buss. Vi satt längst fram på övervåningen i VIP-bussen och det kändes som att följa folket i Laos från första parkett.

Första stoppet skedde redan efter 500 meter vid en bensinstation. Inte för att tanka utan för att lasta på lådor från en knökfylld minivan. Busschauffören lyckades även backa på en bil, en nätt liten touch, men det blev ändå till att ta dit polis och försäkringsman. Så det tog en timme innan vi verkligen lämnade Vientiane. Då var två tredjedelar av bussen fylld med varor. På vägen ut ur stan samsades tuk tuks, scootrar/mcs, bilar, lastbilar, fotgängare och även hundar på gatan. Hundarna här är gatsmarta, det tittar åt både vänster och höger innan de korsar gatan :) Trots att vägen var tvåfilig så körde vår chaufför i nån osynlig tredje mittfil ut ur stan. Ju längre ut på lansbygden vi kom desto färre blev tuk tuksen och desto fler blev det av höns, kossor och grisar som vandrade fritt.

Byarna låg ganska tätt längs de slingriga vägarna. Och för att varna bybor och diverse husdjur om vår ankomst var det ett evigt tutande. Man tutar för att uppmärksamma att man kommer köra om (både fotgängare och fordon), man tutar för att djuren ska flytta sig från vägen, man tutar när man ska köra runt en hörna med dålig sikt, man tutar när man kommer in i en by, ja man tutar hela tiden. Så i elva timmar lyssnade vi på tutandet från bussen och laoisk popmusik på högsta volym (Jimmy satt med öronproppar). Gissa om vi var trötta i huvudet efter alla ljud och intryck. Även om de som lever på landsbygden bor under ganska enkla förhållande så verkar de flesta ha tv, för överallt vi körde såg vi parabolantenner. Ser roligt ut när det är det är ett gäng hyddor och så har alla en var sin parabolantenn...

Så här såg vägen ut på ett ställe. Fick faktiskt hjärtat i halsgropen när vi skulle förbi.

Om Luang Prabang
När vi väl kom till Luang Prabang var klockan närmre åtta på kvällen och det var mörkt ute. Det första som överraskade oss när vi anlände till denna genuina stad var hur mycket turister det är. Känns som det var lika mycket turister som invånare. Men trots detta har staden lyckats bevara sin genuina arkitektur och den har en mycket skön stämning över sig. Vår tuk tuk släppte oss precis vid kanten av en nattmarknad. Den var av modell större med massor av stånd. De flesta säljer silversmide eller textilier av silke eller bomull. En hantverksmarknad helt enkelt. Vi letade oss igenom marknaden och efter ett par förfrågningar hittade vi ett hotell som hade hyfsade priser och bra rum. Efter den långa resan hit var vi inte svårvaggade.

Vattenfallen vid Tat Kuang Si
Tre mil söder om LP ligger Tat Kuang Si. Platsen är känd för sina många sammanhängande vattenfall. Vattnet forsar nerför limstensformationer och samlas sedan i olika pooler där vattnet ser turkost ut. Jättefint! Tyvärr glömde vi badkläderna så det blev till att bara doppa fötterna. Sen traskade vi upp till toppen av fallen, där kunde man korsa floden för att sedan traska ner på andra sidan av fallen. Vet inte hur säkert detta egentligen var, visst fanns det staket. Men! staketet gick ca en halvmeter från kanten och på vissa ställen hade det fallit i bitar. Som tur är var inte strömmen så stark, då hade vi inte gått över. Och när jag tänker efter så var nog vår lilla vandring över floden säkrare än vandringen ner. Det var brant och helt utan trappsteg eller räcken. Säkerhet är liksom inte prio ett här :) det är helt upp till var och en.

Allmosor till munkarna
Vår andra dag i Luang Prabang steg vi upp innan soluppgången och grusiga i ögonen köpte vi lite ris och små bananer av en kvinna utanför vårt hotell. Varför? Jo, varje morgon går alla munkar genom staden på väg till sina kloster. Under denna vandring samlas många av stadens människor sittand längs gatorna med allmosor. Hundratals munkar tar sedan emot dessa i små grytor. Vi satt nästan sist i kön och jag blev faktiskt lite förvånad när jag såg att i princip alla av de hundratals munkarna hade överfulla grytor. Folk gav mat och pengar. Sist i kön satt ett par fattiga. Munkarna gav emellanåt lite ris från deras grytor till dessa människor. Det var roligt att få vara med om detta. Munkarna har mycket hög status i samhället. Om du går på en trottoar och möter en munk så är det definitivt du som skall gå åt sidan. Framför allt om det är en äldre munk. De flesta av munkarna som tog emot allmosor var unga som gick i skolan i templen. Så fort den kom en äldre munk kunde man se de flesta Lao-folk visa vördnad genom att buga djupt från en redan sittande ställning.

Pak Ou grottorna
Efter att ha gett allmosor till munkarna gick vi ner till Mekongfloden och inväntade båten som skulle ta oss två timmar uppströms till Pak ou grottan. En grotta fylld av Buddhastatyer, gamla som nya. Hit kommer Laofolket och lämnar de statyer de inte vill ha längre. Själva grottorna var väl inte så mycket att se. Då var det roligare när vi istället för att köpa souvenirer av de små barnen som hängde där, gav dem nåt hårt pannkaksliknandebröd som vi köpt av en äldre herre. Ni skulle sett ögonen på den lille killen som ville sälja små dockor till Jimmy. När Jimmy istället för att ge honom en sedel höll fram lite bröd. De lös! Först av förvåning, men sen när det gick upp för honom att brödet var till honom blev han jätteglad. Vi har som policy att inte köpa något av barn som säljer, dels för att inte uppmuntra dem att skippa skolan och dels för att förtjänsten av det de säljer sällan eller aldrig går till dem själva. Hur det än var i det här fallet så levde vi hela dagen på leendena från barnen som fick bröd.

På vägen hem från grottorna stannade vi till vid en liten by där de producerade lao-lao. Lao-lao är hembränt gjort på ris och kallas även för Lao Whiskey. Inte smakade det som whiskey på något sett men starkt var det. Sen gick vi en runda i byn och tittade på hantverk och såg hur det stog och puttrade bakom stugorna :)

Åh, så tebaks igen
Än mindre an vad vi sett fram mot bussresan upp till Luang Prabang såg vi fram mot bussresan tillbaka till Vientiane. Ett tag hade vi planer på att åka vidare österut i Laos och så småningom ta oss över gränsen till Vietnam, men efter en del överläggningar valde vi alltså att åka tillbaka till Vientiane. Nu hade vi ju redan åkt hela vägen en runda och suttit och kikat ut hela vägen. Så planen denna gång var att försöka somna så fort som möjligt och sedan sova så länge som möjligt för att fördriva tid. Kl 06.00 var vi på busstationen och kl 06.30 for vi iväg med den vanliga bussen. Ingen VIP-buss vid den här tiden på morgonen, hade det funnits det hade vår plan kanske hållt men nu var det nästa stört omöjligt. Hade jag somnat hade jag farit av sätet ;)

Resan hem tog lika lång tid som den upp hade tagit. Glada för att äntligen ha anlänt tog vi tuk-tuk till samma hotell som vi bott på tidigare, checkade in, lämnade bagaget, gick och hämtade upp varsin pizza och deckade framför tv. Det var hur gutt som helst. Nog var vi lite yra i huvudet efter att ha suttit 11 timmar på en buss som skakat om hjärnan rejält. Jag somnade vid tiotiden och sov som en stock till klockan åtta på morgonen.

Både Luang Prabang och Vientiane har starka franska influenser, men Italien gör sig också påmind här så förutom goda viner finns det en hel del pizzerior (tom en svensk, Swedish bakehouse and pizza)... Vi har varit lite dåliga på att prova på det lokala köket. Vi provade varsin Laorätt när vi var i Luang Prabang och det satte magen i gungning för Jimmy. Jag ska inte säga vad vi levt på men jag kan ju säga att vi fått vårt pizzasug stillat för ett tag ;) Och lika bra är nog det, vet inte om jag vågar äta pizza i Kambodja efter att ha läst följande i Lonely Planets guidebok "...marijuana is traditionally used in food preparation so you may find it sprinkled across a pizza or two." Hmm!

Så ni vet var vi e

Nu har vi hunnit med massa nya äventyr och upplevt hur mycket som helst. Laos är ett underbart land, önskar vi kunde stanna här längre. Tyvärr är vi så upptagna med att just uppleva saker att vi inte hinner med att teckna ner det vi gör. Lovar att jag ska berätta mer ingående om våra senaste dagars äventyr, tur och retur till Luang Prabang. Men nu ska vi iväg och äta pizza. Har levt på det den senaste veckan ;) Sen ska vi sätta oss på nattbussen söderut till Pakse. Där stannar vi antagligen nån dag eller två innan vi drar in i Kambodja. Om det blir Siem Riep (Angkor) eller Phnom Phen (huvudstaden) först har vi icke besämt.

Ha det gott hemma i vintermyset!

Bildpotpurri

Potpurri från Thailand och Vientiane

Tuk tuk och kylskåpskall pizza

Om ni tycker att jag låter lite negativ i mitt skrivande nedan så är det för att jag var trött, hungrig och less på alla som försökte lura oss när vi passerade gränsen. Och tydligen har jag inte kommit över den känslan än så skrivande rörde upp gamla känslor ;) Nå väl, kanske att det inte var så farligt som jag får det att låta, kanske att det var värre... Allting ligger i betraktaren. Så för er som inte vill höra negativt dravel rekommenderar jag att läsa den korta versionen av vår gränsöverskridning och sedan scrolla ner till "Så Laos då".

Över gränsen - Den korta versionen
Så har vi då tagit oss över den Thailändska gränsen in i Laos. Inte helt smärtfritt men utan större missöden. Det tog en natt med tåg från Bangkok upp till Nong Khai, tuk tuk till gränsen, ett evigt väntande och sedan tuk tuk till Vientiane (Laos huvudstad).

Bildtext: Jimmy i vår förstaklasskupé på tåget till Nong Khai

Över gränsen - Den långa versionen
När vi klev av tåget i Nong Khai hade vi rutten klar för oss. Vi skulle ta tuk tuk till gränsen och sedan buss till Vientiane. Som vanligt möttes vi av ett gäng med tuk tuk chaufförer som alla försökte överösta varandra för att fånga vår uppmärksamhet. Vi hittade en chaufför som skulle ta oss till gränsen för 60 baht. Att försöka förhandla ner priset ledde ingen vart eftersom alla chaufförer har gått ihop till värsta syndikatet. Tycka vad man vill om det, bra eller dåligt. Oftast dåligt tycker jag eftersom de ofta vill ha överpriser av turister. På många ställen har vi märkt att det är billigare att ta taxi med taxameter.

Nåväl tänkte vi 60 baht är ju ändå inte så blodigt för att åka till gränsen. Men han körde oss inte till gränsen direkt utan stannade först till på ett ställe där man kunde "få hjälp" med visa-ansökan. Det skulle kosta 1800 baht/pers (ca 410 sek) eller 31 US$ + 400 baht/pers (ca 335 sek) och då skulle de köra oss med van från gränsen ända till Vientiane och vi skulle få foton till vår ansökan.

Vi hade kollat upp i förväg att visum skulle kosta 31 US$ och att bussen från gränsen skulle kosta 55 baht (enligt LP 2007). Så vi förstod att de var ute efter att tjäna extra pengar på turister. Antingen genom hög växlingsavgift, om man nu betalde i baht, eller genom hög avgift på transport. Men vi tyckte det kunde vara värt de extra baht för att slippa konka buss och så skulle vi få foton till visumet, vi behövde ändå extra foton för att ta oss vidare in i Vietnam och Kambodja. Så vi valde att gå på deras alternativ och betala i dollar och baht.

Väl framme vid Thailands gräns fick vi först köa för att komma ut ur Thailand. Sen fick vi köa för att komma på bussen som skulle ta oss till Laos gränskontroll. Sen fick vi köa för att lämna in vår visumansökan, sen fick vi köa för att hämta ut vårt visum. Totalt köade vi 2-3 timmar och när vi väl kom igenom gränsen var vi båda rejält slut eftersom vi inte ätit sedan kl åtta på morgonen. Jimmy var dessutom förkyld och lite febrig så han var lite zoombieaktig. Hade inte stenkoll på tiden men tror att kl var närmre två nu.

Vi möttes åter av tuk tukmaffian som försökte fånga vår uppmärksamhet. Men denna gång behövde vi inte bry oss om dem eftesom vi hade transport ordnad. Eller?! Trötta och ganska matta var vi inte så uppmärksamma som vi brukar vara och när vi fick syn på ett par som varit med vid "visumhjälpen" gick vi fram till dem. De satt i en tuk tuk och chauffören började lassa upp vår packning. Paret som satt där sa att bussen redan kört.

Bildtext: I tuk tuk på väg in till Vientiane

Förvånade och lite irriterade hoppade vi in och jag frågade om vi måste betala extra för det här. De hade ingen aning och chauffören hann köra iväg innan jag hann tänka längre. Jag frågade paret vem som sagt till dem att bussen redan hade kört eftersom jag tyckte det var lite konstigt. Visst var vi många som skulle få plats i en van och vissa hade kommit snabbare igenom gränskontrollen än andra, några hade ännu inte kommit igenom. Så det var ju förståeligt om de körde i omgångar. Jag fick aldrig något svar på min fråga för paret förstod inte vad jag sa, de pratade knappt ingen engelska, bara spanska och min spanska är sämre än deras engelska

Då började vårt misstag gå upp för mig. De hade antagligen blivit lurade att bussen gått. Eller, visst hade bussen gått men vi skulle ju åka van alltså minibuss, inte den vanliga bussen. Och nu satt vi alltså i en tuk tuk där vi varken hade förhandlat pris eller vart han skulle köra oss. SUCK!!! Hur kunde detta hända! Det slutade med att tuk tuken stannade på nån gata och ville ha 50 baht/person.

Vi hade ingen aning om var vi befann oss och bad att han skulle köra oss till ett hotell som var rekommenderat i guideboken. Då ville han ha 50 baht/person till. Nop sa vi och försökte ta reda på var vi var. Kanske var det gångavstånd. De pekade ut på kartan var vi var, långt utanför centrum och väl långt att gå. Så vi lyckades förhandla ner priset till att för totalt 150 baht skulle han köra oss till hotellet. Det tog knappt 2 minuter så var vi framme, vi hade alltså inte varit så långt ut på kartan som de försökte ge sken av när vi frågade om var vi var.

Efter allt som hänt var jag rätt trött på alla som försökte tjäna pengar på en. Visst var det inga stora summor det rörde sig om men totalt för oss blev det en stor del av vår dagskassa. Och det var grejen med att konstant behöva misstro alla, det är inte kul. Som grädde på moset eller kanske händelsen som grundade det hela var att vi fick betala överpris för tågbiljetten mellan Bangkok och Nong Khai.

Bildtext: Munkar, en vanlig syn i Vientiane

Vi bokade genom en turistbyrå i Ao Nang och istället för 688 baht/person fick vi betala 1100 baht/person. När vi gick tillbaka och klagade förstod hon knappt ingen engelska trots att hon inte haft några problem med engelskan tidigare. Och sa sedan att de hade skrivit fel pris på biljetten. Suck! Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga när hon helt sonika strök över det tryckta pris som stod där och skrev dit det pris vi betalat. Jag kan förstå att de måste tjäna pengar på nåt sätt och att de tar ut en bokningsavgift eller liknande, inget fel med det. Men den har avgiften var onödigt hög och eftersom hon inte sa som det var kändes det som hon försökte lura oss.
När vi väl kom till tågstationen fick personalen sig ett gott skratt åt det överpris vi betalat =) och tyvärr lämnade vi Thailand med en ganska negativ uppfattning.

Så Laos då
Även om jag kom hit med en sur inställning så ändrades den ganska snabbt när jag väl fick cola och pizza i magen. Åhh vad gott det var. Vientiane som vi befinner oss i nu ligger längs med Mekongfloden och är en liten stad med en tillbakalutad stämning. Det är en härlig stad som är en blandning av lite av varje. Här finns massor av tempel och därmed massor av munkar. Franska och italienska resturanger. Små torg. En hel del västerlänninger men jag tror att många av dem inte är turister. I alla fall så känns det inte så turistigt här. Kanske är det för att de som kommer hit åker hit för att se landet och inte för att koppla av med sol och bad. Sol finns det men jag skulle aldrig vilja doppa mig i Mekongfloden :)
Bildtext: Jimmy vid Mekongfloden

Vi har det bara bra som vanligt men nog börjar man längta hem lite. Imorgon åker vi förmodligen vidare norrut. Vet inte riktigt hur länge vi stannar i Laos innan vi drar vidare in i Vietnam, om de nu släpper in oss ;) Förhoppningsvis hinner vi med en tur in till Kambodja oxå innan vi drar vidare till Hong Kong den 15 december. Det vi sett av Laos hittills tycker vi bra om så kanske blir vi kvar längre än planerat.

Kylskåpskall pizza och Kalles kaviar
Till Jimmys stora glädje finns det ett svenskt bageri här i Vientiane. Eller svenskt och svenskt, det heter Scandinavian bakery och de har Ahlgrens bilar, salta sillar, dammsugare, äppelkaka med vaniljsås och till och med semlor. Jimmys lycka var obeskrivlig när han läste om semlorna på skyltfönstret, så vi var ju bara tvungna att stuffa in. Lika glad som han varit, lika besviken blev han när det kom fram att de bara hade semlor i februari. Behövde de verkligen vara SÅ svenska. Nåväl, det blev äppelkaka, dammsugare, brownie och salta sillar istället. Vilken lyx vi hade!

Bildtext:Djungelvrål och Ahlgrens bilar på stranden på Phi Phi

När vi mötte upp mamma och pappa i Malaysia hade de tagit med Ahlgrens bilar och turkisk peppar. Något vi hade längtat enormt efter. Nu har vi fått det suget stillat ett tag, vi hittade nämligen både Ahlgrens och djungelvrål på Phi Phi öarna. Och inte kunde vi motstå den frestelsen. Högst upp på önskelistan nu står:

Jimmy - rostad macka med Kalles Kaviar
Kajsa - kylskåpskall cappriccosa

Vi har ju trots allt varit hemifrån ett tag nu ;)

Äntligen nya bilder

Hej!

Nu har vi äntligen fått upp lite bilder från Borneo i webbalbumet:
http://picasaweb.google.com/JimmyKajsa

Verkar dock ha blivit nåt knas med bildtexten på vissa bilder, men det orkar jag inte mixa med ikväll. nu ska jag sova.

Godnatt!!!

Äventyr på Borneo och Lata dagar i Thailand

Nu var det ett bra tag sen sist så det känn som det är hög tid för en uppdatering av vad vi pysslat med på senaste.

Lata dagar i Thailand
Den senaste veckan har vi softat på lite olika stränder i Thailand. Först två dagar på Karon beach där vi kollade på beachvolley, sov halva dagarna och kollade på filmer halva nätterna. Sen två dagar på Phi Phi öarna där vi passade på att snorkla och kolla på Thaiboxning. Sen två dagar i en bungalow på Koh Lanta med regnet ösande ner utanför och idag anlände vi till Ao Nang där vi ska stanna i två nätter. Imorgon blir det förmodlingen lite mer snorkling och på kvällen är det nån Thailändsk högtid, ljusfestival, som vi har tänkt spana in.

Besök på Borneo
Innan Thailand tog vi en sväng om till Sabah på Borneo. Efter vårt besök i Amazonas i somras blev jag lite frälst i djungeln (eller regnskog) och kunde därmed inte motstå frestelsen att besöka Borneo när vi ändå var i krokarna ;) He he, allting e ju relativt. Vi skulle dessutom få besök av mina föräldrar så vi var båda förväntansfulla när vi lämnade Singapore efter ett kort besök och satte oss på flyget till Kuala Lumpur. Och det blev en helmysig men intensiv vecka.

Regnskogen först ut
Vi gick ut hårt och drog direkt ut i regnskogen för att spendera 3 dagar och 2 nätter på Uncle Tans jungle camp. Jag var nog lite nervös för vad mamma skulle tycka. Vi hade nämligen fått fria händer att hitta på vad vi ville under de dagar de var med. Stället som vi valt ute i djungeln var ganska primitivt och med tanke på vad min mamma tycker om spindlarna hemma i Sverige hade jag inte riktigt nämnt hur enkelt vi skulle bo. I en hydda på pålar utan dörrar och fönster med bara en tunn madrass att ligga på och bara flodvatten att tvätta sig i. Måste säga att flodvattnet gjorde underverk för huden, det leriga vattnet fungerade både som skrubb och body lotion i ett, man blev len som en babyrumpa =) Nåväl det fanns i alla fall ett hönsnätsliknande galler istället för dörrar och fönster för att stänga ute de största varelserna.
Men min nervositet var obefogad, min lilla mamma fanns sig tillrätta ganska snabbt i regnet och leran bland varaner, vildsvin, tjuvaktiga apor, geckos och diverse insekter. Pappa verkade dessutom trivas som fisken i vattnet och sov hur gott som helst på sin tunna madrass under myggnätet.

Under våra korta dagar i skogen hann vi med nattsafari på floden, morgonsafari på floden, djungeltrekking, eftermiddagstur på floden och en djungeltrekking i bäckmörkret. Förutom ovan nämnda varelser såg vi även elefantspår, krokodiler, vackra fåglar, skorpioner, giftiga tusenfotingar, ofarliga tusenfotingar, blodiglar, näsapor och olika sorters makaker (heter det makaker på svenska?). Makakerna var tjuvaktiga som attan. En morgon vaknade Jimmy upp och såg hur hela gänget satt utanför vår hydda och en av dem hade handen in genom nätet och rotade i mammas väska. När de förstod att de var upptäckta drog de vidare till nästa hydda :) Hur roliga som helst. Som tur är fick de inte fatt på något ur väskan.

Orang utanger ("man of forest") på Sepilok
Tyvärr såg vi inga orangutanger när vi var ute i skogen. Så istället begav vi oss till Sepilok Orangutang Sanctuary samma dag som vi kom tillbaka från djungeln. Centret är till för att återanpassa orangutanger som hållts i fångenskap och för att hjälpa små orangutanger som blivit föräldralösa. Två gånger om dagen utfodras de med bananer och mjölk, är tydligen som bröd och vatten för oss. Tanken bakom kosten är att de ska lära sig att söka föda på annat håll. Orangutangerna hålls inte inlåsta och vissa av de som återanpassats återvänder till centret hela sitt liv medan andra aldrig återvänder. Därför finns det aldrig några garantier för att det dyker upp några orangutanger men vi hade tur och fick se ett tiotal totalt och ett helt gäng med makaker oxå som givetvis försökte norpa åt sig av orangutangernsa mat =)

Tillbaka i Sandakan
Efter besöket på orangutang centret tog vi taxi in till Sandakan, checkade in på hotell Sandakan, tog en välbehövlig dusch och packad upp hela ryggsäcken. Tre dagar i 90 % luftfuktighet och täta regnskurar gjorde att det inte fanns ett torrt plagg i packningen så det var bara att sprida ut sig och sätta ACn på max. Sen gick vi ut på stan och drack drinkar på taket på grannhotellet och njöt av den varma kvällen tills kocken utlöste brandlarmet och vi var tvungna att gå ner i lobbyn :) Nåväl, avbrottet var kortvarigt och vi avsluta kvällen med vårrullar och en flaska rött.

Seligan - sköldpaddsön
Efter ett knappt dygn i civilisationen tog vi båten ut till Seligan, en ö ca 40 km utanför Borneos kust. Efter ett par dagars regn och slaskande i lera var det skönt med lite sol och vita stränder. Nu är väl ön inte känd för sina stränder utan snarare varelserna som kommer upp på nätterna och lägger sina ägg där - havssköldpaddorna. Men i väntan på skymningen passade vi på att lapa sol och snorkla. Mamma bättrade på brännan medan jag, Jimmy och pappa utforskade korallerna och djurlivet under vattenytan. Tror inte att jag övedriver om jag säger att jag spenderade 4 timmar i vattnet och en halvtimme på stranden. Fingrarna var som russin till slut. Jimmy spenderade ännu mer tid i vattnet. Är en helt fantastisk värld därunder.

När skymningen så äntligen kom och vi drog oss bort mot matsalsbyggnaden fick vi se de sötaste små varelser i en inhägnad, massvis med små sköldpaddsungar som kläckts och börjat krypa upp ur sanden. Vad jag kanske ska nämna är att Seligan och två närliggande öar är naturreservat och fungerar som en fristad för sköldpaddorna. Hela nätterna igenom bevakas stränderna av parkvakter och när sköldpaddshonan lagt sina ägg tas de om hand av parkvakterna och grävs ner på ett skyddat område så varken djur eller människor ska komma åt dem. När de sedan kläcks släpps de ut i det fria igen. Som turist på ön får man uppleva när en hona lägger sin ägg, när parkvakterna gräver ner äggen på ett säkert område och när några av de ungar som kläckts släpps ut i havet. Även om det kändes lite cirkusartat när ett 40-tal turister på givet kommando ställer sig runt en stackars sköldpadda så var det en ganska mäktig känsla att få vara så nära. Och häftigast av allt var när de små ungarna kravlade ner i havet och började simma mot horisonten.

Tillbaka i Sandakan igen
Dagen efter var det upp tidigt i ottan för att äta frukost och sedan ta båten tillbaka till Sandakan. Väl tillbaka checkade vi in på hotell Sabah, bytte om och drog oss ner till hotellpoolen. Där slappade vi ett par timmar innan vi tog fram de skitiga djungelkläderna igen för ett besök vid lägret som dödsmarscherna utgick ifrån under andra världskriget och för ett besök uppe bland regnskogens trädtoppar på Rainforest Discovery Centre. Väl tillbaka på hotellet skickade vi mamma och pappa på massage.

Gomantong grottorna
Näst sista dagen på Borneo var vi i valet och kvalet om vi skulle bemöda oss en två timmars taxiresa till Gomantonggrottorna eller om vi bara skulle slappa vid poolen. Grottorna är kända för sina fladdermöss och svalor eller snarare svalbon. Tre gånger om året skördar man här bona som svalorna bygger och säljer dem sedan dyrt till kineserna. På dagarna sover fladdermössen där och på nätterna sover svalorna där. I skymningen flyger således svalorna in i grottan och fladdermössen flyger ut. Efter kortare överläggningar bestämde vi oss för att det kunde vara värt mödan att ta sig dit och tillbaka. Ett tag var jag dock osäker på om vi skulle komma dit överhuvudtaget eftersom taxin nästan brakade ihop. Men dit kom vi i alla fall och luktade illa gjorde det. Förutom fladdermöss och svalor bodde där även tusentals kackerlackor och tusenfotingar och säker massa annat också. Vi gick ett varv inne i grottan och strosade sedan runt lite i skogen runtomkring medan vi inväntade det magiska ögonblicket då alla fladdermössen skulle ge sig ut. När ögonblicket så kom var det som en rökpelare av fladdermöss som steg upp ur skyn. Jag tror vi stod där en kvart och tittade på när de flög ut och då var "rökpelaren" lika jämn när vi gick därifrån.Och visst var äventyret vårt den obekväma resan i taxin.

Kuala Lumpur
Väl tillbaka i KL hade Jimmy fixat in oss på hotell Imperial, ett femstjärnigt hotell i närheten av de berömda tvillingtornen. Jag har aldrig bott så flott och det lär nog dröja innan det händer igen. Hotellet var jättefint. Roligast av allt var att se mammas min när de klev in i hotelllobbyn. Jag tror hon var rätt impad av deras 43 kvm stora rum, det var i alla fall jag. Pappa tror jag det gjorde detsamma han sov nog bättre i djungeln än på hotell Imperial ;) Det är ändå en speciell känsla där ute i skogen som gör att man känner sig rätt avslappnad.

Nåväl, efter en superhärlig frukost, så hann vi med en runda upp i Kuala Lumpur tower och ett besök vid shoppingcentret i tvillingtornen. Sen var det dags att vinka av mamma och pappa och dags för oss att flytta från femstjärnigt till ett vandrarhem =)


Det finns hur mycket mer som helst att berätta men nu har jag skrivit så jag är alldeles öm i fingertopparna. Ska försöka få ut lite bilder imorgon.

På väg

Sitter just nu på flygplatsen i Perth och väntar på flyget som ska ta oss till Singapore. Kommer bli en del flygande de nästakommande dagarna. Imorgon kväll åker vi vidare till Kuala Lumpur där vi möter upp mina föräldrar. Nästkommande dag bär det sedan vidare till Borneo där vi ska ut på djungeläventyr. Ska bli kul och spännande.

Kort inlägg bara för nu går flyget om 30 minuter.

Ha det gott!!!

Ayers Rock

Så nu sitter jag på en pub i Fremantle och njuter av en till öl. Vad får man inte stå ut med för att kunna sitta kvar här och använda det "gratis" trådlösa nät som finns på puben. 

Vi lämnade i alla fall Ayers Rock i morse för flyg mot Perth. Väl där var allt fullbokat av någon anledning som vi inte riktigt fick klart för oss. Därför så begav vi oss ner till Freemantle där det fanns boende. Ett mysigt ställe. Imorgon kanske vi hyr en bil och beger oss vidare söderut och utforskar. Nästa helg ska det vara ett flygrace arrangerat av Red Bull i Perth. Det är andra gången jag missar detta event på vår resa runt Tellus. Sist var det i San Diego där det också skulle vara ett Red Bull flygrace precis efter att vi gett oss av. Nåja, inget att hänga läpp för :)

Ayers Rock var en annorlunda och häftig upplevelse. Likt påskön är det inget ställe jag skulle vilja stanna på en längre tid men jättehäftigt att besöka. Det var mycket torrt (16-17% luftfuktighet) och varmt (ca 37 grader). Krävdes en massa vätska hela tiden. Normalt på sommaren är att det blir över 40 grader. Närmare 50 är inga konstigheter. Trots att det var så varmt så kändes det inte som jag svettades speciellt mycket. Inte som i t ex Cairns-området där det var svalare men mycket fuktigare luft (70-80%). Men det är det som är lite farligt för den varma luften kräver mycket vatten och salt. Kände direkt av när jag var lite efter med drickandet. Kajsa hade lite problem med den höga temperaturen. Vi gick en runda vid Olgas (en av de två stora formationerna i den lokala regionen) och Kajsa såg ut som en tomat efter. Full AC i bilen och massa vatten senare fick hon tillbaka färgen. Vi insåg då att sådana utflykter inte var aktuella.

Självaste Kata Tjuta (tidigarae Olgas) och Uluru (tidigare Ayers Rock) var häftiga att se. Inte alls den texturen på bergen som jag trodde (som att jag kunnat gissa). Dessutom mycket större än jag trodde. Uluru (den mest kända) är över 350 meter hög och nästan en mil i omkrets!

Vi hann i alla fall med solnedgång och soluppgång vid Uluru samt en buffét med känguru, kamel, emu, krokodil, trout och barramundi. Min favorit var känguru. Krokodil var ingen höjdare tyckte vi. Men helt klart beror det mycket på hur det är tillagat. Vi provade känguru när vi var i Byron Bay och då tyckte jag inte alls om det.

Myggor är det ont om i Ayers Rock men det vägs med råge upp av alla flugor. Aaaahh! Man kan bli tokig för mindre. De kryper in under glasögonen, i munnen, i näsan, öronen... Myggmedel hjälper ju inte så det enda är att köpa hatt med myggnät. Det var vi för snåla för :)

Inte direkt överraskande är det rejält dyrt vid Ayers Rock. Vi fick betala 42 AUD per person och natt där för bädd i flerbäddarsrum. Det är nästan dubbelt så dyrt som vi tidigare betalat för liknande i Australien. Glad att vi gjorde ett stopp där. Så nära "outback" i Australien som vi lär komma under denna resa.

På väg i Australien

Det har ju hänt en del sen sist. Vi har för länge sedan lämnat Byron Bay bakom oss och har nästan kommit till slutet på vår roadtrip längs Australiens östkust.

Så en kort resumé, vad har hänt sens sist.

Valar i Byron Bay
Jo vi har spanat på knölvalar uppe vid fyren i Byron Bay. Häftigt att få se dessa giganter leka i vattnet och samtidigt rogivande för själen att bara stå och spana ut över havet. När vi var i Byron var valarna på väg söderut med sina ungar mot kallare vatten.

Oktoberfest i Brisbane
I Brisbane mötte vi upp med en fd kollega till Jimmy. Han tog oss med på oktoberfest, i september!!! Inte nog med att de kör på fel sida vägen, de kan inte hålla reda på månaderna heller. Nåväl, kul var det i alla fall och kvällen avslutades med fish'n chips och rom å cola på Casinot i Brisbane.

Australia Zoo
Norr om Brisbane finns det ett zoo som på något sätt har koppling till Steve Irwin. Han som jagade krokodiler och andra farliga djur och blev stungen av en Stingrocka. Jag vet inte om det är han som har anlagt det eller hur det ligger till men i alla fall så tyckte vi det var värt ett besök. Och det var mycket givande. Vi fick se de flesta av Australiens mest konstiga djur. Vi fick klappa både koalor och kängurur. Vi fick se när de matade ormarna. Och så fick vi givetvis se krokodiler. På Crocoseum hade de dagligen shower där de visade upp divers djur och där fick vi se hur krokodilerna beter sig när de jagar. Mycket intressant och mycket läskigt.

Surflektioner i Agnes Water
Innan vi drog iväg på vår lilla tur så, tro det eller ej, förberedde vi oss faktiskt lite och fick då nys om ett ställe eller rättare sagt två som vi tyckte var värda ett besök. Agnes Water och Town of 1770. Förutom att det är väldigt mysigt där så har de också Australiens billigaste surflektioner här. Så det var ju lika bra att passa på. Måste säga att jag hade väl inte särskilt höga förhoppningar på min prestation. Men det gick över förväntan och jag lyckades ta ett par vågor stående. Hurra!!! Dessutom var det hur kul som helst. Nu ska jag bara jobba på tajmingen. Synd bara att Agnes Water är Australiens nordligaste surfställe, ovanför börjar barriärrevet och det gör att vågorna inte blir tillräckligt stora när de kommer in mot land =( Men det är inget att hänga läpp för. Kom i dagarna på att vi faktiskt ska till Perth oxå (ligger på västkusten) så förhoppningsvis är vågorna fina där. För Jimmy gick det lysande, han var klassens stjärna och han till och med börja svänga till skillnad från mig som bara åkte rakt fram =)

Näbbdjur i Eungella
Australien är inte enbart milslånga stränder eller torrt inland. Här finns även gröna skogar, något som jag inte hade funderat över innan jag kom hit. I Queensland som vi har kört i ligger regnskogen nära kusten så det är väl värt en sväng inåt landet och upp i bergen. Speciellt om det finns roliga djur att hålla utkik efter. En nationalpark som är känd för sin Näbbdjurspopulation är Eungella. Fråga mig inte hur det uttallas för det är inte alls som det stavas. Här stannade vi i alla fall till och tog en promenad och en fika och inväntade skymningen. Näbbdjur är tydligen otroligt skygga djur och inte lätta att få syn på. Under dagen är det för varmt för dem så då ligger de och vilar i nåt skrymsle. Så lättast är det att få syn på dem i gryning eller skymning. Så kring tresnåret på eftermiddagen ställde vi oss vid flodkanten och väntade. Men efter att ha sett tre ormar, ett antal sköldpaddor och diverse fiskar började jag nästan ge upp hoppet. Dessutom hade Jimmys tålamod runnit ut minst fem gånger. Tur för mig att han hade nya polariserade solglasögon och en kamera med sig som han kunde leka med ;) Men så slutligen beslutade vi oss för att byta spaningsplats och där var han. Så med lite tur och enormt tålamod är det alltså möjligt att få se ett näbbdjur ute i det vilda =)

Snorkling kring Whitsunday
Det finns ett par ställen längs östkusten som är riktigt hypade. Kommer du till ett ställe där huvudgatan består av vandrarhem, resebyråer och internetcaféer vet du att du har kommit till ett. Airlie beach är ett av dessa ställen. Härifrån är det otroligt poppis att ta båtturer ut till rev och öar. Här finns det att välja mellan alltifrån dagsturer med snabba motorbåtar till flera dagars seglats. Lättaste sättet att ta reda på om det är mycket väsen för ingen ting eller om det verkligen är något att hänga i julgranen är nog att boka in sig på en tur. Så vi bokade in oss på en dagstur med motorbåt, med AC givetvis. Vi besökte bland annat Whitehaven beach, en otrolig sandstrand med väldigt finkornig sand och så blev det givetvis lite snorkling kring reven. Snorklingen var otroligen. Vattnet var kristallklart och det var 10-15 meters sikt. Tyvärr såg jag ingen liten Nemo men en bat fish, en papegojfisk och diverse andra små färggladar fiskar simmade nyfiket förbi.

Cassowary i Mission Beach
Australien har diverse konstiga djur. Bland annat en stor aggressiv fågel som inte kan flyga och på engelska går under benämningen Cassowary. Den har svarta fjädrar, blått huvud och nåt hornliknande på huvudet, är utrotningshotad och ganska sällsynt att se. Men vi hade turen att få syn på en mamma med sin kyckling när vi var på väg ut till Mission Beach. Tydligen är det ett Cassowary konservat där omkring, vilket gör att det är lättare att få syn på dem där än någon annanstans. I alla fall så var det rätt coolt att få se dem spatsera längs med skogskanten.

En nordbo i värmen
Måste säga att temperaturen i Byron Bay var väldigt behaglig när vi var där i mitten av september. Den var perfekt svensk. Inte för varmt och inte för kallt. Det var lagom. Men ju längre norrut vi har åkt desto varmare har det blivit. Under denna korta resa norrut har jag insett att jag är Nordbo. Jag är inte konstruerad för detta klimat. Jag har inget självutlösande överhettningsskydd, Jimmy svettas i alla fall. Jag kan i bästa fall svettas lite om näsan, rumpan och under armarna. Till vilken nytta? Ingen verkar det som för två gånger har huvudet kokat på mig. Nu har jag i alla fall lärt mig att det räcker inte enbart med att dricka mycket vätska. Jag behöver lika mycket salt oxå. Och en hatt, lite skugga och kanske en stor fet fläkt som går på max ;) He he. Nåväl, jag läste nånstans att det tar cirka två veckor innan kroppen vänjer sig vid värmen så det finns nog fortfarande hopp =)

Farliga saker
Innan vi kom hit var vi lite nervösa för alla farliga och giftiga saker som finns i Australien. Ormar och spindlar på land och hajar i vattnet. För att lugna oss själva sa vi att så illa kan det ju inte vara men efter ett besök på Sydney Wild Life World där vi läste att Australien är det enda land där det finns fler giftiga ormar än ofarliga så kände vi oss inte lika trygga längre. Hur som helst så har vi inte stött på några på närmare håll. Och oss veterligen har vi bara kommit i kontakt med två giftiga spindlar. Tur för oss så finns det motgift, så det är ingen av dem som är direkt dödliga så länge du uppsöker sjukhus.

Krokodiler
Vad vi dock inte hade riktigt koll på innan vi kom hit var att det finns mer än hajar att bekymra sig för när man befinner sig i havet. I norra Queensland där vi befinner oss nu finns det gott om krokodiler. Både i hav och floder. Överallt finns det varningsskyltar, men bara för att ett ställe är utan skylt betyder inte att det är helt riskfritt för krokodiler. Bäst är helt enkelt att fråga lokalbefolkningen. Nyligen försvann det en turist här i krokaran, kvar på flodbädden fanns en sandal och krokodilspår. Men men, detta är ändå ovanligt, sist någon blev dödad av en krokodil var 2005.

Maneter
Annat som de varnar för är marine stingers, maneter helt enkelt. Av ca 500 olika slags maneter som rör sig i vattnen här uppe finns det två som är riktigt elaka. Det är tydligen extremt smärtfullt och kan leda till hjärtstillestånd om man blir bränd. Man känner dessutom inte nr man blir bränd utan symptomen uppkommer först en halvtimme till tre kvart efteråt. Om man har oturen och blir bränd ska man hälla vinäger över och sedan uppsöka läkare, så på stränderna häromkring finns det depåer med vinäger. Vill man undvika dem bör man bada på patrullerade stränder innanför så kallade stingernät eller bada i en heltäckande dräkt, typ våtdräkt. Själva håler vi oss till patrullerade stränder eller så kallade rock pools inne i regnskogen. Men som vanligt så är det ganska ovanligt att man råkar ut för dessa varelser.

Farligast av dem alla
Även om det finns många farliga saker här på andra sidan klotet så är ända den farligaste av dem alla något som många av oss hemma i Sverige dyrkar. SOLEN!!! Här är de extremt noga med att smörja in sig med solskyddsfaktor. Alla ungar och många vuxna bär hatt och många badar med tröja och shorts. Helst ska man inte vistas i solen mitt på dagen när UV-strålningen är som starkast. Och solen tär något enomt. Idag har det för en gångs skull varit molningt och lite regningt och ganska blåsigt. Skönt som omväxling =)

Den här resumén blev inte så kort som jag trodde. Men nu vet ni lite vad vi har pysslat med på senaste. Så förutom att ränna på stränder och i regnskogar så har vi inte gjort mycket annat ;)

Whitsundays

Nu har vi landat med vart spaceship i Airlie beach och bokat en dagsresa imorgon ut till Whitsundays. Ska bli hur skont som helst.

Tyvarr ar det lite sparsamt med inlagg i var blogg just nu pa grund av att vi aker runt med var campervan och det ar lite svart att hitta Internet, framfor allt tradlost Internet.

Hoppas vi kan gora ett inlagg snart med lite bilder och beskrivning av vad vi hittat pa sedan sista inlagget. En hel del att skriva om... :)

I vårt skafferi...

...finns det inte bara frukostflingor, bröd och socker. Där finns det även kackerlackor, spindlar och ödlor. Det har jag sett. Är faktiskt lite spännande att gå in där för man vet aldrig vad man ska stöta på ;)

Byron Bay

Byron Bay är ett riktigt smultronställe i Australien. Folk som frågar hur länge vi
har varit i Australien blir helt till sig när vi svarar och förklarar vilken tur vi haft som hittat hit direkt :) Visserligen är de partiska men det är jättefint här. Mysig liten stad/by omgiven av kilometer efter kilometer med det finaste stränderna man kan tänka sig. Har endast haft soldagar under den korta tid vi varit här trots att det fortfarande är "vinter" och de har ca 300 soldagar per år här. Visade sig också att vi kom i helt perfekt tid hit, få turister och lagom temperatur för shorts och t-shirt. På sommaren säger de att det blir lite för varmt och dessutom tripplas stadens invånarantal...

Fish and chips i solnedgången med våran australienska vän Jess.

Hittills har vi mest kopplat av, festat och utforskat omgivningen. Men nu har vi fått lite bättre boende så förhoppningsvis kan vi arbeta lite mera nu. Tyvärr har vi problem med uppkoppling. Dåligt där vi bor och dyrt på Internetcaféer. Men det går hyfsat i alla fall.

Det är trots allt Australien...

Igår kväll var vi bjudna på grillning hos några lokalbor efter att vi varit och kikat på en final i rugby (folkfest och rysligt spännande). Var trevligt och jag fick tillfälle att träna lite eftersom vi flyttade ett piano uppför en smal trappa. Ikväll ska vi lära oss salsa med en instruktör som var på grillfesten igår och imorgon ska vi lära oss buggyboarda med en australiensisk livräddare som vi träffade när vi bodde på vandrarhemmet här i Byron Bay. Gäller att ha någon som kan det där med havet för det är mycket haj och strömmar här omkring. Men det finns också mycket häftigt som t ex kaskelottvalar och delfiner. Det kommer förhoppningsvis en kille visa oss på fredag(träffade honom igår). Han jobbar hos kustbevakningen och har någon typ av övervakningspass vid en fyr som ligger inom gångavstånd från stan.

På väg till ny adress

Vi bor just nu hos en svensk tjej och hennes aboriginska kille Wes. Skoj att få lära sig lite mer om urinvånarna. Han skulle lärt mig spela diggeridoo men hans var ute på gång som han beskrev det. Hans bror hade lånat den för en walkabout (går iväg i nått vädersträck helt utan mål eller plan i allt från någon timme till åratal) :) Vi får väl se om den kommer tillbaka innan vi lämnar Byron Bay om a 2-2,5 vecka

Baksidan på huset vi bor i nu

Jag och Wes

Cykeltur på en av Byrons stränder

Blue mountains och Byron Bay

Blue Mountains

Efter ett par roliga dagar i Sydney (sista dagen blev det Bondi beach och Sydney Wildlife World) så bestämde vi oss för att åka upp till Blue Mountains i 2 dagar. Som vanligt fanns det en uppsjö möjliga sätt att ta sig dit - buss, hyrbil, tåg och paketresor. Efter utvärdering av priser och vad som ingick bestämde vi oss for att ta tåget själva dit. Fungerade finfint, det var gångavstånd till vårat vandrarhem (YHA Blue Mountains) som var jättemysigt. Vi hade tur med vädret när vi kom dit sa vi körde en rejäl runda på en gång med vandring både uppe och nere i Grand Canyon(i Blue Mountains) och runt de tre systrarna. Jättefint! Lite som Grand Canyon i USA fast lite grundare och grön/blått. Upp från botten tog vi oss med en kabelbana som var brantast i världen (52 grader). Direkt när vi kom tillbaka till vandrarhemmet så började det regna med noll sikt. Därför bestämde vi oss då för att åka direkt vidare från Blue Mountains via Sydneytill Byron Bay dagen efter med Greyhound. I hopp om att få lite varmare klimat... 

Kajsa ville verkligen ha den här mössan...

Kajsa vid Blue Mountains

Tre systrarna

Byron Bay

Innan vi hoppade på Greyhound hade Kajsa fast bestämt sig för att se ännu ett Akvarium. Denna gången Sydney Aquarium. Vi hann precis med ett besök innan det var dags att resa vidare. Visst var det ett bra akvarium även om Nemo ser precis likadan ut där som på de andra ställena vi har varit på under detta året :) Vid sextiden hoppade vi i alla fall på Greyhoundbussen mot Byron Bay från centralstationen i Sydney. Insåg direkt att jag skulle få problem med träsmak i arslet! Mitt säte var nästan helt utan vaddning. En parkbänk har i alla fall lite svikt. Det hade inte mitt säte :) 13 timmar senare och alla möjliga varianter av hur man kan vrida sig i ett bussäte anlände vi till Byron Bay. Hela resan hade vi massor med regn men väl framme sken solen och det var varmt och skönt! Jippi! Checkade in på vandrarhemmet (ca 8 på morgonen) och bytte om till shorts och t-shirt. Hur skönt som helst efter ca 2 månader av höstväder med svenska mått. Beachen är minst sagt OK :)

Här ska vi vara i minst 3 dagar nu. Vi funderar på om vi ska bo här eller i Brisbane de nästkommande 4 veckorna efter som vi ska jobba. Kan bli svårt att hitta boende här i Byron bay. Annars lutar det nog at Byron bay. De flesta som vi frågar och pratar med säger att Byron bay är klart skönaste av de två. Brisbane är ju en storstad med inte mycket till beach. Här är det ett stenkast till kilometrar med finast tänkbara stränder.

Högklackat och spindlar

Så har vi anlänt till Sydney i Australien. Är inne på tredje dagen här nu. Ett av våra stora frågetecken har och är hur länge vi ska stanna i Sydney. Vi ska bestämt stanna någonstans i Australien i ca en månad för att jobba. Innan har vi varit helt inne på Sydney men nu lutar vi åt att resa lite norrut mot Brisbane-trakten. Varför? Jo, det är varmare :)

Första dagen var egentligen bara en halvdag eftersom vi anlände från Auckland. Trötta checkade vi in på YHA South Central och slocknade i en säng ett par timmar innan vi drog ett varv på stan. Dagen efter passade vi på att arbeta innan vi på eftermiddagen reste till Gary som bor i ett fint hur i Sydney. Där bor vi nu ett par nätter innan vi drar vidare. Innan vi skulle gå och lägga oss första natten så fick vi besök...vår första farliga spindel. Det var tydligen en "white-tail" spindel och de är inte helt ofarliga. Efter en stund insåg vi att den förmodligen kommit in i huset genom ett fönster på vårat rum. Dessutom fick vi höra att just denna spindeln gärna kryper ner i sängen...vet inte om det var ett skämt men det funkade. Kajsa låg på absolut helspänn. Konstigt nog somnade jag själv relativt ostört. Har väl ställt in mig på att det är sånt vi får leva med här :)

Igår tog vi ett ärovarv i Sydney. Köpte ett dagspass så vi fritt kunde resa med färjor, tåg och buss. Gary skjutsade oss till färjan på morgonen som tog oss med en finfin tur hela vägen in till Circular Quay. Där passade vi på att äta frukost innan vi tog det självklara besöket till Sydneys operahus. Såg ut ungefär som jag anade :)

Det visade sig att något tjejigt rakhyvelsmärke skulle försöka sätta rekord med antal som springer 80m i högklackat precis i närheten av där vi befann oss. Självklart satte vi fart dit. Det var ett litet spektakel med massor av tjejer och ett par killar som alla gick runt i högklackat. De hade någon gräns för hur höga de skulle vara men det kommer jag inte ihåg. Det var riktigt skoj att se hur fort de faktiskt sprang med högklackat.

Ibland står man bara i rätt vinkel och rätt plats för en bra bild

Viktigt med stretching

Så här såg kläderna ut som de flesta som sprang fick ha på sig

Vi hann även med en runda ut till Manly och Manly beach som var en mysig del av Sydney. The Rocks, Harbour bridge och den botaniska trädgården lyckades vi också vandra runt i. Kan lugnt påstå att vi var trötta i benen när vi vid åtta-tiden kom tillbaka hem till Gary.

Kajsa vid Manly beach

Fladdermöss i botaniska trädgården

Kajsa har kännt sig lite risig så vi har tagit sovmorgon idag. Hon är inte sängliggande sjuk men behöver nog lite extra sömn. Ligger faktiskt och skriver detta med en sovande Kajsa brevid mig. Förhoppningsvis drar vi snart in till stan igen för att kika lite till. Imorgon bär det som sagt av till Blue Mountains.

Generellt sett kan jag nämna att det är varmare här än på NZ och betydligt dyrare. En bädd på ett bra hostel i NZ kostar ca 25 nya zeelänska dollar (1 Nzd=4.5 SEK). Här är det snarare 35-40 och det i australienska dollar (1 AUD=5.5 SEK)! Vad som också är nytt är att Kajsa har bytt sin besatthet av Kiwisar mot kängrur. I NZ var hon inne i var och varannan turistbutik och letade gulliga Kiwisar. Trodde det var över när hon dök in i första turistbutiken här i Sydney och fick se att de hade kängrur istället. Aaaahh :)