På väg igen

Det e varmt
Nu sitter vi i bilen på väg mot Las Vegas. Tänkte vi skulle fördubbla reskassan ;) Det är varmt som attan i dag och ännu varmare är det nere i Las Vegas. Vi befinner oss fortfarande rätt högt upp. Hur ska jag klara detta? Jag som inte är riktigt vän med värmen. Stannade nyss på Roadkill café, "you kill it - we grill it", i Seligman, Arizona, och tog en fika. Iste svalkar och släcker törsten rätt bra. Massa vätska går det åt, har två 10 litersdunkar i bagaget så vi klarar oss nog ett tag.

Oj oj oj
Hittills har allt gått ganska smärtfritt på vår tripp. Visst vi glömde biljetterna på flygplatsen i Montreal men de hade tagit tillvara på dem så vi kan nu hämta upp dem på flygplatsen i Los Angeles. Jimmy blev av med sitt pass, turligt nog när vi befann oss på flygbasen i Dayton så det fick han tillbaka ganska snabbt. Men nu är vi värre ute. Gps:en har lagt av. Först fick hon spatt emellanåt men om man lirkade så brukade det fungera bra. Kan bero på diverse tebad och fall till marken, men efter Jimmys behandling idag är det ett under om hon överlever. Nå väl, vi ska väl åtminstone kunna ta oss till Las Vegas utan hennes hjälp. Blir nog värre att hitta hotellet men det är ingen idé att bekymra sig för det nu.

Vandring i Grand Canyon
För tillfället känner jag för att hålla mig inomhus i en sval källare. E lagom stekta efter gårdagens vandring ner mot Grand Canyons dalgång. Nacken bränner och näsan svider. Att spendera över 6 timmar i solen utan solskyddsfaktor när man bara vistats i dis de senaste veckorna var ingen bra idé. Aj aj aj. Solskyddsfaktorn hängde med på trippen men av någon anledningen kom den aldrig upp ur väskan.

Men gårdagen var fantasisk. Efter att ha suttit stilla i en bil i över två veckor kändes det som en befrielse att få ge sig ut och vandra i Grand Canyon. Det var hur häfigt och härligt som helst, helt obeskrivbart. Hisnande emellanåt. Stigen var ganska ojämn så det gällde att hålla ögonen på var man satte fötterna. Vilket gjorde att man ofta gick och stirrade ner i marken och det var först när man kollade upp som man märkte att klippväggen som nyss fanns brevid en bytts ut mot ett stup. Huh! Vi tog en av de lättare turerna på 10 km, 5 ner och sen samma väg upp igen. Med en höjdskillnad på 622 meter tog det 4,5 timme. Tillbakavägen var rätt tuff när värmen hade stigit och luften bara blev tunnare och tunnare precis när vi behövde den som mest. Vi hade bunkrat med vätska, nötter och energikakor så vi klarade oss bra men det blev många vätskepauser.

Även om vi upplevde det som varmt i Grand Canyon är det tydligen nu en ganska behaglig temperatur där. Det blir varmare och varmare ju längre ner mot dalgången och Coloradofloden man kommer. På sommaren är det mellan 39-48°C längst ner. Riktigt hett. När vi var där var det mellan 15-20°C med lätt vind uppe på kammen och ner mot dalgången dr vi gick var det gissningsvis kring 25°C.

Solnedgång vid Grand Canyon
Efter vår tur åkte vi österut längs med canyonen och stannade till för att uppleva solnedgången. Satt bara stilla och mös av stillheten och den underbara utsikten hur länge som helst. När solen sen försvann bakom kammen blev det fort kyligt i luften och vi åkte tillbaka till Flagstaff med underbara minnen.