Från Peru till Argentina

Utan energi

Oj, det händer alldeles för mycket på alldeles för kort tid så vi hinner inte med och rapportera om allt roligt och märkligt. Jag har i alla fall repat mig från min förkylning men Jimmy känner fortfarande av sin mage. Men något hände definitivt när vi kom till Buenos Aires. Först trodde vi det berodde på att vi båda var lite risiga. Men nu nar vi känner oss bättre är vi fortfarande nästan konstant trötta. Just nu sover jag mer än vad jag gjorde som tonåring =) Men jag börjar misstanka vad det beror på, kosten. I Peru, speciellt i Cusco och Amazonas, fick vi ofta frukt till frukost och mycket tillagade grönsaker till de olika måltiderna. Men här i Argentina består frukost av en sockerchock baserad pa söta marmelader och kakliknande bröd. Lunch blir ofta pizza eller empenadas och blir det nåt annat är det sällan man får nåt grönt till - här äter man mest kött helt enkelt. Får se om vi lyckas fylla på depåerna med mer långvarig energi i fortsättningen.

Eftersom vi varit lite trötta på sistone har vi efter nästa fem dagar i Buenos Aires inte sett lika mycket av stan som vi hade önskat. Mest har vi traskat runt i närområdet och kikat på människor och byggnader och spanat in alla pizzerior. Guideboken skrev att Buenos Aires har italieninspirerat kök och de överdrev inte, det finns pizzerior i varenda gathörn. Vi har fortfarande ett par dagar kvar innan vi drar vidare till Chile på lördag. Vi får se vad vi hinner/orkar med.

Sammanlagt 32 timmar på buss

Vi har i alla fall gjort en tur upp till de norra delarna där Argentina möter Brasilien och Paraguay för att titta på Iguazu fallen. En mycket mäktig syn och 16 timmar på nattbuss (enkel resa) var definitivt värt det. Efter vår tur pa Greyhound bussarna upp till Seattle såg ingen av oss fram mot den har bussturen. Men det finns knappt någon gemensam nämnare. Största gemensamma nämnare är fyra hjul en chaufför och ett antal resenärer. Sätena påminner mer om första klass på flyget. De är breda, mjuka och de går att tilta 160 grader. Hurra! Dessutom fick vi mat, vin och champagne gratis och så visade de tre filmer. Ännu mera hurra! Man lever lyxigt pa budgetalternativ i de har delarna av världen och då är ändå Argentina dyrare än tex Peru.

I Puerto Iguazu

I fredags förmiddag anlände vi så till Puerto Iguazo. Staden är roströd! Allting färgas av den röda jorden här. Att luftfuktigheten är hög och att det hade regnat tre dagar i sträck när vi anlände gjorde nog varken till eller från. Alla butiks-, restaurang- och hotellägare förskte göra det bästa av situationen och la ut kartongbitar utanför entrén och moppade som tokingar hela tiden för att i största möjliga mån undvika att golv och delar av inredningen antog den roströda färgen. Kan väl nämna att efter en hel dag i Buenos Aires är sulan på mina skor fortfarande röd =)

Nåväl, för att utnyttja tiden effektivt tvingade vi oss själva att inte lägga oss när vi checkat in på vandrarhemmet. Kanske att vi vilade bara en liten stund innan vi strosade iväg för en liten utflykt till Hito Tres Fronteras. Hito Tres Fronteras är en utkiksplats där de tre länderna (Argentina, Brasilien och Paraguay) möts. Egentligen är det tre olika utkiksplatser, en i varje land med en obeliskliknande sak målad i respektive lands flaggfärger givetvis placerad i respektive land och emellan dessa löper floderna. Lite roligt att ha sett men inte särskilt märkvärdigt egentligen.

Vattenfallen

I lördags begärde vi väckning (bli inte chockade nu) kl 7:00. Konstigt egentligen att jag tycker det är tidigt eftersom vi var uppe långt mycket tidigare i djungeln, utan problem. Nåval, upp i ottan for att vi skulle hinna klä pa oss och packa dagens väska så vi skulle kunna äta frukost när de öppnade kl 7:30. Kl 8:10 tog vi sedan bussen ut till fallen. Oboj vilken härlig dag vi fick. Molnen låg täta som de ofta gör i de har regionerna men det gjorde ingenting.

Det fanns flera olika leder som ledde till olika delar av fallen (det är totalt 275 st) Vi började med att se dem lite från håll för att få en öveblick. Vattennivåerna var höga och det var enorma massor som pressades Över kanterna. Tyvärr var det sa mycket vatten att vi inte kunde åka ut till ön San Martin som ligger emellan de båda stora fallen, men men. Vi fick se fallen från alla dess håll och kanter i alla fall.

Det som imponerade mig mest var att man fick komma så nära. Man korsade floderna och kunde uppleva fallen uppifrån, nedifrån eller från håll. Den bästa upplevelsen som jag tog med mig därifrån var att stå ca 10 meter ifrån vattnet som forsade ner. Man kunde verkligen känna kraften från fallet. Märklig men häftig känsla. En liten liten besvikelse var dock att vi inte såg så mycket djur. Vanligtvis är det mycket Tucaner (svengelska antagligen men fågeln med den stora gula näben) och ett tvättbjörnliknande djur (Coati eller nåt liknande). Tucaner såg vi inga men en liten kompis kom springande längs räcket när vi korsade en av floderna. En rolig syn.

Guira Oga - Home of the Birds

För att mätta min hunger efter att få se vilda djur besökte vi i söndags ett rekreationscentrum för fåglar och divrse däggdjur. De tar om hand om både konfiskerade och skadade djur och även djur som folk haft lagligt/olagligt som husdjur och förskte återanpassa dem till ett liv i det fria. Har fick jag äntligen se mina Tucaner och ett gäng andra vackra och märkliga fåglar. Mina dagar i Iguzo kändes äntligen fulländade.

Resten av tiden i Argentina...

...har vi inte riktigt bestämt vad vi ska göra. Anting drar vi utanfor Buenos Aires ner mot kusten imorgon eller kanske bergen eller saå blir vi kanske kvar ett dygn till. Det återstar att se. Nån cliffhanger måste jag ju ha på er så ni fortsätter läsa =)