Welcome to the jungle

Iförgår kväll kom vi tillbaka efter ett par dagar i djungeln, vi hade båda kunnat stanna minst ett par dagar till, så bra hade vi det. Och detta trots att vi vaknade i ottan varje dag. Inte illa. Var hur skönt och avkopplande som helst. Ingen elektricitet, bara alla djur, insekter och vi, och så en bar med cervezas (öl) så klart. Vi har sett massa spindlar och myror, en hel del fåglar (alltifrån svalor till färggranna papegojor), kajmaner och en ynka liten grön orm. Annars säger de att skogen e full av gnagare men det märkte vi inte så mycket av förutom på natten när vi försökte sova och hörde hur de kallade på varandra.

Vägen dit
Efter att först ha spenderat ett par dagar i och kring Cuzco/Cusco (stavningarna är många men betydelsen bara en - skällande hund), tog vi i lördags morse flyget till Puerto Maldonado för att spendera ett par dagar i Amazonas.

När vi väl landat och blivit mottagna av vår guide Delford berättade han att vi först skulle till helvetet och sen till det fördömda stället. He he, lustigkurre! Stället vi skulle åka buss till hetty tydligen Inferno. Därifrån skulle vi åka båt upp längs med Tambopata för at till sist komma fram till Tambopata Eco Lodge där vi skulle bo. Och sjöarna kring stället vi skulle bo kallades Condemned Lakes. Därav helvetet och det fördömda stället.

Väl där
Så efter en halvtimmes flygtur, en dryg timmes bussfärd och sedan 2,5 timme med motorbåt var vi framme vid Tambopata Eco Lodge. Vi blev minst sagt positivt överraskade när vi anlände eftersom stället hade mycket fler bekvämigheter än vi räknat med. WC, varm (nåja ljummen) dusch och en bar. Stället hade till och med elektricitet men den användes bara av köket för att förbereda måltiderna. Var ganska skönt att slippa ljudet av generatorerna och jag saknade inte elen ett endaste dugg.

Innan vi anlände var jag livrädd för alla stora och små varelser som jag kanske eller kanske inte skulle stöta på. Den rädslan var jag tvungen att ta itu med ganska snabbt. Vid dessa breddgrader blir det mörkt ganska snabbt, ingen midnattssol här inte. Har fortfarande inte vant mig vid det, är det varmt ska det vara ljust länge!? Nåväl, vi fick nån timme eller två för att installera oss sen var det dags för kvällsexkursion. Dvs rätt ut i en becksvart djungeln med var sin liten ficklampa. Huh!!! Som grädde på moset hade guiderna precis berättat att de flest djur i djungeln är ute på natten eftersom det är för varmt på dagen. Det gjorde ju inte knäna mindre skakiga. Men vad skulle man göra, det var bara att bita i det sura äpplet och ta tag i sin skräck a.s.a.p!

Beckmörkt på kvällsexkursionen

Som tur var stötte vi inte på nåt jätteläskigt. Mest spindlar och myror. I stort sett enbart insekter förutom en groda, en ödla och en annan konstig ormliknande blodsugande sak. Utflykt till ox lakes
Nästa dag var det upp i ottan, det var dags för en tur till ox lake och skogarna runtomkring. Halv 6 väckte vår guide Delford oss och kl 6 var det frukostdags. Jag åt massor, inte för att jag var hungrig utan för att jag visste att jag skulle bli hungrig eftersom vi inte skulle få lunch förrän kl 1. Det är sju timar utan mat - jättelänge! Så det var lite i förebyggande syfte. Min taktik fungerade sådär! Kl tio var jag sjukligt hungrig så gissa om jag blev glad när Delford plockade fram passionfrukt och kex. Bästa mellanmålet =)

Kexen som blev över gav vi till pirajorna, snabba djäklar. Attackerar underifrån med små bett! Trots det är det tydligen säkert att simma bland dem så länge man inte har nåt blödande sår eftersom de känner lukten av blod. Alltså inte alls så agressiva som Hollywood påstår. Hade nog ändå inte velat ta ett dopp där =)

Bambudricka =)

Förmiddagen bjöd på massa intressant fakta om olika träd och varelser som vi stötte på. Otroligt nog träffar man på färre varelser än man tror. Alla farliga saker drar sig försiktigt undan när vi närmar oss, och tur är väl egentligen det. Men har man väl åkt till djungeln så vill man faktiskt se åtminstone några farliga, stora eller läskiga saker. Är det inte konstigt när ens värsta farågor samtidigt blir ens största längtan? Även om vi inte stötte på nåt dödligt så fick vi i alla fall se en liten grön orm och en baby taranatella.

På jakt efter kajmaner och en tarantella
Efter mörkrets inbrott gav vi oss ut för att spana efter alligatorer och kajmaner. Vi hade turen nog att se ett par svarta kajmaner första dagen när vi tog båten till Eco Lodge, de är tydligen ganska ovanliga. Denna gången fick vi syn på vita kajmaner och en av dem kom vi så nära att jag hade kunnat röra svansen på den. Även om de vi såg var ganska små var det en mäktig känsla att komma så nära.

Vad gäller maten så håller de oss verkligen på halsen. Frukost kl 6, lunch kl 1 och kvällsmat kl 8. Kan ni fatta vilka portioner man äter för att klara detta? Hur som helst, efter kajmanjakten och kvällsmaten hade vår guide lovat oss att vi skulle gå ut och kolla om vi kunde få sen en taranatella som var lite större än den vi sett på förmiddagen. Den vi såg då var bara en bebis och bara ett par centimeter stor. Ryktet gick ett det fanns en längs stigen vi gick första kvällen och att den var stor som en hand! Gissa om vi var både nervösa och förväntansfulla.

The tarantella
Vad mer kan jag säga än att vi blev alla lite skraja när vi verkligen fick se den. Helt plötsligt stod den bara där längs med stigen, paralyserad av våra ficklampor. Vi i vår tur var paralyserad av den. Jag kan inte säga hur länge den stod där, samtidigt som det kändes som en evighet kändes det som ett ögonblick. Helt plötsligt hade den sprungit ner i sitt bo . Det som känns tryggt med tarantellor är att de gräver hål i marken som de bor i och så håller de sig i en ca 30 cm radie runt det hålet. Så när den helt plötsligt var borta kände vi oss ganska säkra på at den inte fanns någonstans bland våra fötter. Phu!!! Lyckliga men knäsvaga gick vi tilbaka till stugområdet och visade glatt våra bilder både för de som var intresserade och de som inte var det =)

Syns tarantellan överhuvudtaget eller är det bara för att vi vet att den är där?

Klimatet
Tydligen har det varit kalla dagar i djungeln vilket har passat mig perfekt. Man har lätt kunnat gå omkring i hetäckande kläder (som skydd för myggen) utan att man smälter bort helt. Men visst är luftfuktigheten hög, ingenting torkar. Det är i stort sett omöjligt. Ändå har vi sluppit regn, vilket tydligen är ganska vanligt. Innan vi kom hade det regnat nästan konstant i tre dagar, vilket gjorde att de var ganska lerigt på sina ställen.

Hemfärd
I tisdags var det så dags att bege sig tilbaka till civilisationen. Något som vi inte alls hade lust med. Jag ville bara ligga i hängmattan på verandan till vår stuga och lyssna på alla konstiga ljud som omger en. Trots de långa dagarna med tidig frukost och sen sänggång har det varit otrolig avsalppnande. Jag hoppas verkligen att jag har möjligheten att komma tillbaka en vacker dag.