På andra sidan klotet

Den senaste 10 dagarna har vi hunnit med:

• att strosa längs gatorna i Valparaiso och kolla på grafitti och mosaik.
• att bada fötterna i solnedgången i Viña del Mar.
  
  
• att se vågorna slå in över Påskön förföljda av ett glatt gäng hundar.
• att titta på Moais och Ahus längs med Påsköns kust.
  
  
• att bada med både rockor och hajar i Polynesien.
• att njuta av solen och värmen på Mooreas strand.
  
  
  
  
  
  
  
• att passera datumlinjen och vips var den 29 juni den 30 juni.
• att anlända till Auckland och bosätta oss i ett stort mysigt hus utan värme med 5 kiwis.
• att bjuda våra rumskamrater på köttbullar med potatis, brunsås och sylt ;)

Vi klarade oss helskinnade och utan materiella förluster ut från Sydamerika. Vi fick många varningar innan vi anlände till denna världsdel och visst kände vi oss skeptiska när vi såg att flygplansfiltarna hade larm. Vi la upp taktiska planer för hur vi skulle hantera olika situationer, hur vi skulle fördela värdesakerna och vad som vi vågade lämna kvar på hotellrummet. Vattentätt! Men icke hade vi nån nytta av våra strategier. Ärligt talat så har jag känt mig tryggare i sydamerika än vad jag gjorde i många städer i Usa. Det läskigaste var nog trafiken i Lima, i övrigt har det inte varit några problem alls på de ställen vi befunnit oss på.

Så just nu har vi gjort oss hyfsat hemmastadda i Auckland och letar efter ett uppvärmt boende som vi kan ha de närmaste veckorna. Under vår korta tid i Chile träffade vi på Deirdre från Auckland som hade ett rum ledigt i nån vecka och det är alltså där vi bor nu. Det är en stor villa med högt i tak och alltså utan värme. På dagarna är det varmare ute än vad det är inne så det är bara att ställa upp dörrar och fönster.

Det är vinter här och det är ungefär som en svensk höst. Vädret i Auckland är tydligen känt för att växla kvickt och det sägs att man ofta kan uppleva fyra årstider på en dag. Det kan regna intensivt i en kvart, sen är det strålande solsken som bjuder på t-shirt värme innan vinden sen kommer vinande runt hörnan så nästan galoscherna flyger av. Man kan alltså se folk komma gående i sandaler och täckjacka på samma dag.

Det svåraste hittills är att lära sig kolla åt rätt håll när man går över vägen eftersom de kör på fel sida. Eller, den andra sidan som de själva säger =) Det sitter verkligen i ryggmärgen hur man vrider på huvudet. Just nu går vi omvägar till övergångsställen med rödlysen ;) Men det går lysande.

Ha det fortsatt gott där hemma i sommmarvärmen :)

Ok, internetuppkopplingen här är extremt slö just nu så efter 1,5 timme har jag bara lyckats få upp en enda bild. Nu får det vara nog för denna gång.