Lite om sydostasien

Hej igen 

Var ett tag sedan sist. Vi har passerat Kambodja genom Siem Reap och Phnom Phen och nu tagit oss in i Vietnam. Här nere kommer lite slumpvis reflektioner över lite av varje :)

Högertrafik

När vi åkte upp i Laos så innebar det även att trafiken flyttade till rätt sida vägen. Kändes en aning konstigt om jag ska vara ärlig sådär efter några månader med vänstertrafik och en hel del bilkörning i sådan. Trafiken här är minst sagt rolig och standarden på vägnätet är låångt ifrån den vi är vana vid i Sverige. Deras bästa vägar är i bästa fall en dålig motortrafikled i Sverige. Det i kombination med att de flesta kör motorcykel eller cyklar gör att tempot är lågt. Smärtsamt lågt när det är dags att åka buss som vi nämnt innan. Enda sättet att lära sig är nog att göra som vi gjorde – ge sig ut i skiten. I Kambodja hyrde vi några dagar cyklar för att cykla och kika på Angkor-templen. Det är förmodligen bland det farligaste vi gjort under resans gång! Rödlysen och trafikpoliser har låg prioritet hos trafikanterna. I korsningar så kör alla samtidigt åt alla håll vilken gör det lite spännande på cykel. Eftersom tempot trots allt är så lågt så går det faktiskt framåt nästan hela tiden trots att gatorna är överfulla med fordon. I Saigon under rusning däremot så är det mycket helstopp. Det är ett enda stort myller av motorcyklar och några få bilar längs alla gator. Givetvis tutas det hej vilt hela tiden åt alla anledningar: “jag kör om nu”, “här är jag”, “du är dum”, “jag är hungrig”, etc. Kanske inte det sista men näst intill.

En annat roligt fenomen med trafiken är att när någon skall köra in på en större väg och korsa en vägbana så väntas det sällan. Istället så kör de ut i väggrenen (om sådan finns) rakt mot trafikriktningen tills de hittar en öppning och då glider de över till den rätta vägbanan. Det är max halvkul när man kommer lite nervis på cykel och möter någon på motorcykel i full fart och samtidigt blir omkörd av bilar, lastbilar och annat smått och gott. Dessutom verkar de ha utvecklat en immunförsvar mot andra trafikanter och skiter fullständigt i om de gör något galet eller om något tutar slut batterierna på dem.

Det är svårt att inte fundera på hur det blir om några år när folk börjar köpa bil istället för motorcykel här i Vietnam. Det kommer att bli precis tvärstopp överallt om de fortsätter köra i samma anda som nu. Lima är en sådan stad där det kommit mycket bilar. Där är de helt galna och de med störst eller minst värdefull bil går helt enkelt först…i alla lägen…även när det gäller omkörning av stillastående kö med trafik i motsatt riktning.

Vietnam

Första anhalten i Vietnam var Saigon (eller Ho Chi Min City som det nu heter). En myllrande mångmiljonstad. Vietnam är ett stort kliv upp ur den fattigdom som återfinns i Laos och Kambodja. Det märktes redan när vi kommit över gränsen genom att vi såg riktiga traktorer. Inte som i Laos och Kambodja där de, om de hade någon alls, hade ett märkligt tvåhjulingsbygge som drog en kärra. Dessutom är vägarna något bättre och i Saigon är allt mycket modernare. Detta till trots så är det billigare här i Vietnam än i Kambodja och Laos. En heldags utflykt med guide kostade oss 10 USD per person. Då ingår allt. Det gör det roligt att hitta på lite grejor.

Tyvärr blev jag risig när jag kom till Saigon och blev sängliggande i över ett dygn. Men sen blev jag tillräckligt bra för att göra en halvdagsutflykt till Cu Chi tunnlarna. Ni vet, de där som Vietcong använde. Det var jätteintressant. Ca 16000 soldater gömde sig i dryga 20 mil tunnlar. Effektivt eftersom de var så smala så att jag har mycket svårt att se hur stora amerikaner skulle kunna krypa där nere. Efter att ha krypit 100m i en sådan tunnel, som ändå var “turistanpassad”, har jag all respekt för Vietnameserna. Att bara komma på tanken att gräva tunnlar på det sättet… Dagen efter gjorde vi en heldagstur till några öar i Mekongdeltat. Där fick vi se biodlingar, testa banansprit, äta exotiska frukter, prova honungste och smaka kokosgodis.

Dagen efter tog vi oss ut till en by som heter Mui Ne. En 4 timmars resa med buss från Saigon (ca 15 mil).  Eftersom det nu inte är så många dagar kvar innan vi är hemma i kalla Sverige så ville vi ha det lite lugnt och skönt innan vi flyger till Hong Kong. Därför kommer vi att stanna här i Mui Ne några dagar och inte stressa upp i Vietnam längs kusten som vi hade planer på innan. Här är det lugnt och skönt med en ca 11 km lång sandstrand med nästan inga turister. Däremot verkar det vara ett paradis för kite-surfare. Inte för att det är många som gör det men det finns ställen längs stranden som har kurser i det och vi har sett en och annan som seglat runt.

Hur som helst så gör vi nu ungefär noll knop. Idag t ex så har jag till och med lyckats ligga still nästan en halv dag på en solstol vid stranden. Då är det skönt! Största händelsen idag var nog att jag badat i min största våg någonsin. Det var en sån där som kommer ibland och när man minst anar det. Hyfsat stora vågor kommer hela tiden men så helt plötsligt kommer en som är dubbelt så stor. Vågen vek ihop mig som ett litet korthus och jag tumlade snällt runt ett tag innan den var förbi. Låter mer dramatiskt än det förmodligen var men skoj var det i alla fall. Kul att se andra turister gå ut i vattnet och glädjetjuta när de hoppar upp för att möta alla vågor. Sen ser man en stor komma och de, precis som jag, spolas med som ingenting. Efter en stund ploppar de upp lite småchockade. Speciellt roligt att se de ryska damerna gå ut och doppa sig, rädda för att blöta håret :))

Ahh, nu blev det en sån där uppsats igen som inte säger så mycket.