San Diego och Highway 1

San Diego
Efter sista inlägget checkade vi in hos en "gammal" vän till mig - Mathias Ringström. Vi hade inte setts sedan både han och jag flyttade från Tyresö för alltför många år sedan. Han flyttade då till USA och blev skateboardproffs. Han bodde kalasfint strax norr om San Diego. Där bodde vi helt utan protester över helgen och till tisdagen. Vi hann umgås en hel del och gick på bio, äta gott, festa lite, sola, spela XBox på nätterna och till och med turista lite i San Diego. Jättekul att träffa Mathias igen efter en alltför lång tid.

Los Angeles
På väg upp mot Los Angeles bodde vi en natt strax söder om staden innan vi begav oss in i gröten. Första dagen besökte vi Venice beach där det fanns en hel del udda individer och en fin strand. Tyvärr var det lite för kallt för att bada både för oss och andra. Endast några välklädda surfare i vattnet. Fanns en hel del att titta på och mycket turistjunk att shoppa men det var faktiskt dyrt så vi köpte inget. Därefter tog vi en runda på Mulholland drive där vi även stannade till vid en park och åt italienskt vid solnedgången på ett ställe vi kunde se över större delen av staden. I alla fall så långt vi kunde se igenom smoggen...

Vi fick ett tips från Mathias om hotwire.com där man kan hitta bra hotell för bra priser. Mycket riktigt - vi bodde på Hilton i Los Angeles för $75 istället för normala $230. Bättre rabatt får man leta efter :) Dagen efter åkte vi till Beverly Hills och Rodeo Drive. Hittade ingen outlet så vi åkte vidare ungefär samtidigt som Paris Hilton med sin röda Ferrari. Vi har också en röd bil... Hmm, i alla fall åkte vi vidare till Hollywood och "walk of fame" Inte mycket att hänga i julgran faktiskt - bara massa stjärnor på trottoaren. Vi gick dessutom åt "fel" håll först och kände oss mera och mera obekväma med omgivningen. Vi visste att det fanns gängområden i närheten så vi vände. Efter att Kajsa frågat i en resturang så visade det sig att om vi bara gått åt andra hållet från början så hade vi varit två kvarter från China Theater där premiärerna visas och kändisarna har avgjutit sina händer i betong. Där var det betydligt roligare (och säkrare) att turista.

Sen åkte vi från Los Angeles. Summa summarum så tyckte vi inte om Los Angeles. Det är alldeles för mycket smog och kriminalitet. Det är totalt sett få gator som faktiskt är något att se tyckter vi. Vissa delar av staden skall man inte åkte in i ens med bil dagtid...känns sådär bra.

Highway 1
Nästa stopp var Ventura strax norr om Los Angeles och på Highway 1 som vi tänkt följa upp till San Francisco. Idag drog vi vid 12-snåret från Ventura och fortsatte upp längs Hwy 1. Jättefint! Vi stannade först till vid Carpinteria där vi badade för första gången i Stilla havet. Kallt men skönt eftersom det har varit relativt varmt idag. Efter en kort lunch körde vi vidare ända upp till Oceano och Pismo State Beach. Wow, vilken strand! Dessutom ett paradis för kitesurfare vilket var skoj att titta på. Det visade sig vara relativt dyrt att bo på hotell i närheten så vi hittade ett hotell uppe i Morro Bay, ca 30 minuters bilfärd från Pismo beach. På vägen till Morro bay bestämde vi oss för att avvika från Hwy 1 och köra till havet i hopp om att få se solnedgången. Det blev till ett ställe som heter Avila beach. Visade sig att de hade "farmers market" där så det var feststämning där. Det blev bättre än vi hoppats på, en kanonfin solnedgång ute på en lång pir. Kajsa hittade även ett par efterlängtade flip-flops (Quicksilver med 50% rabatt och billig dollar), dvs för ca 55 kr.

Nu sitter jag och skriver detta på ett hotell i Morro Bay. Imorgon fortsätter vi på Hwy 1 med sol och bad. De varnar för stark sol imorgon så jag får väl ta till lite extra med solskyddet imorgon. Idag har jag inte varit mycket i solen men ändå lyckats bränna mig lite på axlarna. Hittills är vi mycket nöjda med Hwy 1. Inte bara för klimatet och de enormt fina vyerna utan även för att det är betydligt bättre vägstandard här jämfört med vad det generellt var på Route 66.

Förhoppningsvis kan vi lägga till lite bilder imorgon också. Kajsa ska även summera Seaworld-besöket :)

Las Vegas och värme

Efter Grand Canyon satte vi fart mot Las Vegas. En lagom dagstripp där vi lyckades pricka in Roadkill cafe och Hoover dam. Här satte även någon på värmen på allvar, det var ca 36 grader varmt. Även om Kajsa visste att det skulle bli varmt så blev det en smärre chock när hon klev ur bilen vid dammen. Hon kröp ihop vid den lilla skugga som bilen gav och sa "hjälp - det är varmt överallt". Kallt vatten och AC i bilen så gick det bra.

Väl i Las Vegas hade vi planerat att bo två nätter. Första natten på ett budgethotell och sista nära "strippen" på ett bättre hotell med hjälp av mina bonuspoäng på Hilton. Även om första hotellet låg 10 miles från strippen så var det mycket bättre än vi förväntat oss. Ett stort hotellkomplex med alla faciliteter - Sunset Station. På vägen till Las Vegas fick vi ett SMS från våra svenska vänner Pia och Fni. Vi visste att de var på semester i Los Angeles men nu var de på en liten tripp till Las Vegas. Bra timing! På kvällen träffades vi på strippen och hade en trevlig kväll ihop.

Dagen efter checkade jag och Kajsa in på Hilton och det är mycket synd att klaga på hur bra vi hade det där.

På eftermiddagen gick vi i princip hela strippen och gick in i alla de häftiga hotellkomplex som finns där. Helt ofattbart hur mycket pengar som går i omlopp där. De största hotellen har någon typ av gratisshow. Tyvärr var de flesta inställda när vi var där på grund av hård vind. Men det fanns mycket att se i alla fall. Allt från en minityr av Eiffeltornet (närmare 200m högt), miniatyr av Venedig med gondoler och allt, till ultramodernt med shoppingstråk av det dyrare slaget.

Dagen efter var det dags att dra vidare. Vi spenderade några timmar på förmiddagen med att gå till de sista häftiga hotellen vi inte hann med dagen innan (t ex Mandalay Bay). På vår väg ner mot San Diego såg vi för första gången en riktig sand-tornado. Uppstod ur tomma intet och försvann efter någon minut. Häftigt från behörigt avstånd i en bil men förmodligen inte riktigt lika roligt om man råkar ut för en. Vet bara hur det kändes att få lite sand på sig i blåsten i Las Vegas...

Nu är vi i San Diego-trakten och skall hälsa på en gammal vän till mig. Efter första natten här i San Diego mådde Kajsa ganska dåligt. Häftig värme och sol i kombination med mild matförgiftning gjorde henne sängliggande. Därför använde jag inatt några hotellpoäng till och bokade en till natt på ett Hilton Garden Inn här i San Diego. Kajsa fick det lugnt och skönt och sov nästan hela gårdagen och jag tvättade och solade. I skrivande stund ligger Kajsa och sover efter att ha fått i sig en liten Yoghurt till frukost. Hon mår i alla fall mycket bättre. Vi köpte även lite medicin igår som har hjälpt. Nu är det snart dags att checka ut och åka vidare. Vi har faktiskt inte sett havet ännu trots två dagar bara några kilometer ifrån.

På väg igen

Det e varmt
Nu sitter vi i bilen på väg mot Las Vegas. Tänkte vi skulle fördubbla reskassan ;) Det är varmt som attan i dag och ännu varmare är det nere i Las Vegas. Vi befinner oss fortfarande rätt högt upp. Hur ska jag klara detta? Jag som inte är riktigt vän med värmen. Stannade nyss på Roadkill café, "you kill it - we grill it", i Seligman, Arizona, och tog en fika. Iste svalkar och släcker törsten rätt bra. Massa vätska går det åt, har två 10 litersdunkar i bagaget så vi klarar oss nog ett tag.

Oj oj oj
Hittills har allt gått ganska smärtfritt på vår tripp. Visst vi glömde biljetterna på flygplatsen i Montreal men de hade tagit tillvara på dem så vi kan nu hämta upp dem på flygplatsen i Los Angeles. Jimmy blev av med sitt pass, turligt nog när vi befann oss på flygbasen i Dayton så det fick han tillbaka ganska snabbt. Men nu är vi värre ute. Gps:en har lagt av. Först fick hon spatt emellanåt men om man lirkade så brukade det fungera bra. Kan bero på diverse tebad och fall till marken, men efter Jimmys behandling idag är det ett under om hon överlever. Nå väl, vi ska väl åtminstone kunna ta oss till Las Vegas utan hennes hjälp. Blir nog värre att hitta hotellet men det är ingen idé att bekymra sig för det nu.

Vandring i Grand Canyon
För tillfället känner jag för att hålla mig inomhus i en sval källare. E lagom stekta efter gårdagens vandring ner mot Grand Canyons dalgång. Nacken bränner och näsan svider. Att spendera över 6 timmar i solen utan solskyddsfaktor när man bara vistats i dis de senaste veckorna var ingen bra idé. Aj aj aj. Solskyddsfaktorn hängde med på trippen men av någon anledningen kom den aldrig upp ur väskan.

Men gårdagen var fantasisk. Efter att ha suttit stilla i en bil i över två veckor kändes det som en befrielse att få ge sig ut och vandra i Grand Canyon. Det var hur häfigt och härligt som helst, helt obeskrivbart. Hisnande emellanåt. Stigen var ganska ojämn så det gällde att hålla ögonen på var man satte fötterna. Vilket gjorde att man ofta gick och stirrade ner i marken och det var först när man kollade upp som man märkte att klippväggen som nyss fanns brevid en bytts ut mot ett stup. Huh! Vi tog en av de lättare turerna på 10 km, 5 ner och sen samma väg upp igen. Med en höjdskillnad på 622 meter tog det 4,5 timme. Tillbakavägen var rätt tuff när värmen hade stigit och luften bara blev tunnare och tunnare precis när vi behövde den som mest. Vi hade bunkrat med vätska, nötter och energikakor så vi klarade oss bra men det blev många vätskepauser.

Även om vi upplevde det som varmt i Grand Canyon är det tydligen nu en ganska behaglig temperatur där. Det blir varmare och varmare ju längre ner mot dalgången och Coloradofloden man kommer. På sommaren är det mellan 39-48°C längst ner. Riktigt hett. När vi var där var det mellan 15-20°C med lätt vind uppe på kammen och ner mot dalgången dr vi gick var det gissningsvis kring 25°C.

Solnedgång vid Grand Canyon
Efter vår tur åkte vi österut längs med canyonen och stannade till för att uppleva solnedgången. Satt bara stilla och mös av stillheten och den underbara utsikten hur länge som helst. När solen sen försvann bakom kammen blev det fort kyligt i luften och vi åkte tillbaka till Flagstaff med underbara minnen.

Grand Canyon

Så har vi korsat ännu en delstat och bytt tidszon ännu en gång, vi är nu 9 h före svensk tid (om jag räknat rätt). Sent igår kom vi fram till Flagstaff i Arizona och idag har vi tagit en första titt på Grand Canyon. Och det är maffigt! Vi har strosat längs med södra kammen och imorgon ska vi ta en tur ner mot dalen. Vi känner att vi behöver röra på benen lite efter allt stillasittande bilen. Vi kommer dock inte gå ända ner till botten där Coloradofloden går. Tar en hel dag att gå ner dit sen får man övernatta och gå hem dagen efter. Det får bli en annan gång. Vi har inte tid att stanna så länge denna gång för på mndag drar vi vidare mot Las Vegas. Här går det undan =)

Ps. Vi har lagt upp lite nya bilder i fotoalbumet oxå

Hurra, hurra, hurra!

Idag e det Jimmys födelseda'

Palo Dura Canyon, Texas. Igår.

Cadillac ranch utanför Amarillo, texas. Oxå igår.

Vi är i Texas - på väg mot New Mexico

Senaste dagarna har vi avverkat en hel del miles och anlände igår Amarillo i Texas. Snart drar vi vidare västerut och hoppas på att komma till Albaquerqe, New Mexico, till kvällen.

Vi lämnade Chicago i söndags efter ett besök på Shedd aquarium (världens största inomhusakvarium). Och påbörjade vår väg till Kalifornien med att följa gamla route 66. Något som är lättare sagt än gjort eftersom de inte är världsbäst på att skylta i det här landet. Nåväl! Att följa route 66 är ganska mysigt men tar lång tid. Rutten går igenom de små samhällena så man får se Usa på ett bättre sätt än om man bara följer de stora vägarna. Stundom går route 66 precis brevid de stora vägarna och då brukar vi passa på att köra på de istället.

Hittills har vi avverkat Illinois, Oklahoma och Missouri och snart även Texas. Landskapet har verkligen förändrats genom vår resa. Ganska fascinerande att se. Det har varit busväder med tornados och översämningar i krokarna. Vi har lyckats hålla oss undan det värsta ovädret men vi har sett spår efter tornados. Träd som brutits av och hus som delats. Just nu är det strålande solsken ute men området är tydligen känt för snabba ändringar i väderlek. Helt plötsligt kan molnen torna ihop sig så himlen bli alldeles svart som judgement day (står faktiskt så i guideboke).

Det blev ingen baseball i Chicago (biljetterna var för dyra), men igår tajmade vi in en match i Oklahoma City. Tyvärr blev den avbruten på grund av dåligt väder men vi han i alla fall se 1,5 h. Bilden till vänster är tagen kl 11:30 och bilden till höger kl 12:30.

Mer hinner jag inte skriva nu. Får se om jag hinner mer ikväll. Nu ska vi till Cadillac ranch.

Frukost från Cinnabon

Kolla in vår härliga frukost. Kladdiga kanelbullar från Cinnabon. Hur gott som helst.







Gårdagen var inte helt fel heller. Då åt vi Farmers breakfast med korv, ägg, potatis och french toast och så nåt pannkakasliknande med jordgubb, banan och vanilj creme cheese på Bob Evans.

On the road II

Nu är vi kommit iväg på vår roadtrip med slutmål San Francisco den 28 april. Vi började med en nätt liten omväg ner till Washington för att sedan fara upp mot den kanadensiska gränsen och Niagarafallen. Gissa om jag var överlycklig av att byta mössen i New York till ett executive rum med king size bed i Baltimore i fredags. Länge leve medlemskort med bonuspoäng. Jimmy lyckades skrapa ihop en del hotellpoäng när han jobbade i Köpenhamn och dessa gjorde att vi fick bästa tillgänliga rum. Hurra! Sov som en stock hela natten. Nu befinner vi oss i Dayton, Ohio och nästa mål är Chicago där vi förhoppningsvis (om jag får bestämma) ska kolla på baseball och gå på akvariet.

Washington DC - monument, minnesmärken & museum
I lördags besökte vi så huvudstaden. Vi möttes av solsken och blommande körsbärsträd. Våren hängde i luften, hur härligt som helst. Det går inte att jämföra Washington DC med New York. För det första var det inga skyskrapor, allting kändes mycket luftigare och så var det ett mycket lugnare tempo. Många resturanger var stängda eftersom det var helg så Washington ger säkert et helt annat intryck på en vardag. För oss var det perfekt, vi strosade runt kring the National Mall och kollade på de tre M:en, monument minnesmärken och museum. Så nu har vi sett Kapitolium, Supreme court, Aerospace museet (Jimmys val), Washingtonmonumentet (den stora obelisken i mitten), WW II memorial, reflektive pool (kan den heta spegeldammen/poolen på svenska?), Abraham Lincoln monumentet, Vietnamn veteran memorial och så självklar Vita huset. Fick även en glimt av presidentens helikopter, den kom susande strax under trädgränsen och försvann snabbt mellan alla byggnader.

Alla byggnationer (monument mm inkluderat) kändes väldigt maffiga och mycket var väldigt vackert gjortAllting var välövervakat och välskött så länge man befann sig på och kring the Mall och de stora byggnationerna som Union station (tågstationen) och givetvis FBI-högkvarteret mm. Men bara ett kvarter därifrån såg man förfallna byggnader och de som hamnat snett i samhället. Kontrasterna kändes enorma, kändes större här än i NY.

Niagara fallen...
Sent i söndags anlände vi till Niagara. Eftersom vi körde norrut lämnade vi våren bakom oss och möttes av ett grått landskap med snöfläckar. Inga blommande körsbärsträd här inte. Isen ligger kvar kring fallen vilket gör att de flesta turistattraktionerna inte kommit igång vilket i sin tur leder till att det inte var så många turister som i sin tur ledde till att allting var billigare än vanligt :) Vilket i och för sig är bra! Enda tråkiga var att båtturerna kring fallen inte gick. Men det kändes bra mäktigt ändå. Vet inte hur länge vi stod och kikade på fallen och lyssnade på dånet från vattenmassorna som pressades över kanten och föll 54 meter ner.

...eller var det Viagra fallen?
Halva fallen ligger på den amerikanska sidan och halva ligger på den kanadensiska sidan. Vi hade hört att man såg fallen bäst från den kanadensiska sida, så med passen i fickan traskade vi över bron och igenom gränskontrollen. Så var vi tillbaka i Kanada igen =) Under dagen gick vi sedan och skojade om hur likt Niagara och Viagra (de små blå pillrena) låter när man uttalar dem på engelska. När vi sedan på eftermiddag traskar över bron för att komma tillbaka till Usa frågar mannen i gränskontrollen mig var vi varit varav jag svarar Viagrafallen och börjar genast svamla för att få att fram orden Niagara falls. Vet inte om han uppfattade vad jag så men jag kom igenom och jag fick ett leende när jag lämnade kontrollen.

Ohio - amish county
I natt har vi sovit någonstans i Ohio. Vi är inte riktigt säkra på var men det var en liten liten stad eller kanske bara en by. I förmiddags fortsatte vi i alla fall med målet inställt på att komma fram till Chicago. På vägen dit skulle vi ta omvägen till Kidron och Dayton. Så blev det inte. Vi kom till Kidron som ligger i Ohio i vad som kallas Amish county. Här finns det en affär som heter Lehmans som guideboken Lonely Planet rekommenderar ett besök till om man har vägarna förbi. Och det hade ju vi :) Lehmans är en affär som säljer grejer på Amish-vis, dvs inget elektriskt. Fast jag såg faktiskt att de hade kylskåp med glödlampor så det stämmer inte riktigt. Här har de de mesta. Tvättmaskiner med gräsklipparmotor, tvålar och krämer med en innehållsförteckning som man faktiskt förstår blandat med massa annat. Lite som en svensk järnhandel.

Efter vårt besök på Lehmans var klockan två och vi insåg att vi inte skulle hinna till Dayton och funderade på att ta sikte direkt på Chicago. Men, vi körde istället runt i Amish county och tittade på hästdroskor och tog sedan sikte på Dayton. Så imorgon blir det flygmuseum och förhoppningsvis kommer vi fram till Chicago framåt kvällen. Men man vet aldrig vad man stöter på för spännande där emellan.


Usa är trots hästdroskorna i Amish county bilens förlovade land. Det är inte bara snabbmatkedjorna som har drive-in. Vi har även sett drive-thru affärer och drive-thru banker. Här är vi i drive-thru bankomaten =)