Bonjour

Vi har nu forflyttat oss fran Chile till Tahiti via Paskon. Har det som vanligt toppen. Internetuppkopplingen har ar begransad och dyr. Sa det blir bara ett kort inlagg for att ni ska fa reda pa var vi ar. Ska strax vidare till Moorea dar vi stannar tva natter.

Ha det gott!

Trevlig midsommar

Idag är det vår tur att vara avundsjuka på alla er hemma i svedala. Här finns inte tillstymmelse till midsommarkänsla. Det är 8°C ute och det ösregnar. Idag har vi verkligen hemlängtan, saknar den svenska sommaren och alla nära o kära. Vi kommer antagligen att byta ut nubben mot caipirinha, sillen mot en stek och dansen kring midsommarstången mot en tango :)

Hoppas alla får en toppenhelg och tänk på oss när ni har impregnerat er själva med myggmedel, har sillen i munnen och nubben i näven =)

Från Peru till Argentina

Utan energi

Oj, det händer alldeles för mycket på alldeles för kort tid så vi hinner inte med och rapportera om allt roligt och märkligt. Jag har i alla fall repat mig från min förkylning men Jimmy känner fortfarande av sin mage. Men något hände definitivt när vi kom till Buenos Aires. Först trodde vi det berodde på att vi båda var lite risiga. Men nu nar vi känner oss bättre är vi fortfarande nästan konstant trötta. Just nu sover jag mer än vad jag gjorde som tonåring =) Men jag börjar misstanka vad det beror på, kosten. I Peru, speciellt i Cusco och Amazonas, fick vi ofta frukt till frukost och mycket tillagade grönsaker till de olika måltiderna. Men här i Argentina består frukost av en sockerchock baserad pa söta marmelader och kakliknande bröd. Lunch blir ofta pizza eller empenadas och blir det nåt annat är det sällan man får nåt grönt till - här äter man mest kött helt enkelt. Får se om vi lyckas fylla på depåerna med mer långvarig energi i fortsättningen.

Eftersom vi varit lite trötta på sistone har vi efter nästa fem dagar i Buenos Aires inte sett lika mycket av stan som vi hade önskat. Mest har vi traskat runt i närområdet och kikat på människor och byggnader och spanat in alla pizzerior. Guideboken skrev att Buenos Aires har italieninspirerat kök och de överdrev inte, det finns pizzerior i varenda gathörn. Vi har fortfarande ett par dagar kvar innan vi drar vidare till Chile på lördag. Vi får se vad vi hinner/orkar med.

Sammanlagt 32 timmar på buss

Vi har i alla fall gjort en tur upp till de norra delarna där Argentina möter Brasilien och Paraguay för att titta på Iguazu fallen. En mycket mäktig syn och 16 timmar på nattbuss (enkel resa) var definitivt värt det. Efter vår tur pa Greyhound bussarna upp till Seattle såg ingen av oss fram mot den har bussturen. Men det finns knappt någon gemensam nämnare. Största gemensamma nämnare är fyra hjul en chaufför och ett antal resenärer. Sätena påminner mer om första klass på flyget. De är breda, mjuka och de går att tilta 160 grader. Hurra! Dessutom fick vi mat, vin och champagne gratis och så visade de tre filmer. Ännu mera hurra! Man lever lyxigt pa budgetalternativ i de har delarna av världen och då är ändå Argentina dyrare än tex Peru.

I Puerto Iguazu

I fredags förmiddag anlände vi så till Puerto Iguazo. Staden är roströd! Allting färgas av den röda jorden här. Att luftfuktigheten är hög och att det hade regnat tre dagar i sträck när vi anlände gjorde nog varken till eller från. Alla butiks-, restaurang- och hotellägare förskte göra det bästa av situationen och la ut kartongbitar utanför entrén och moppade som tokingar hela tiden för att i största möjliga mån undvika att golv och delar av inredningen antog den roströda färgen. Kan väl nämna att efter en hel dag i Buenos Aires är sulan på mina skor fortfarande röd =)

Nåväl, för att utnyttja tiden effektivt tvingade vi oss själva att inte lägga oss när vi checkat in på vandrarhemmet. Kanske att vi vilade bara en liten stund innan vi strosade iväg för en liten utflykt till Hito Tres Fronteras. Hito Tres Fronteras är en utkiksplats där de tre länderna (Argentina, Brasilien och Paraguay) möts. Egentligen är det tre olika utkiksplatser, en i varje land med en obeliskliknande sak målad i respektive lands flaggfärger givetvis placerad i respektive land och emellan dessa löper floderna. Lite roligt att ha sett men inte särskilt märkvärdigt egentligen.

Vattenfallen

I lördags begärde vi väckning (bli inte chockade nu) kl 7:00. Konstigt egentligen att jag tycker det är tidigt eftersom vi var uppe långt mycket tidigare i djungeln, utan problem. Nåval, upp i ottan for att vi skulle hinna klä pa oss och packa dagens väska så vi skulle kunna äta frukost när de öppnade kl 7:30. Kl 8:10 tog vi sedan bussen ut till fallen. Oboj vilken härlig dag vi fick. Molnen låg täta som de ofta gör i de har regionerna men det gjorde ingenting.

Det fanns flera olika leder som ledde till olika delar av fallen (det är totalt 275 st) Vi började med att se dem lite från håll för att få en öveblick. Vattennivåerna var höga och det var enorma massor som pressades Över kanterna. Tyvärr var det sa mycket vatten att vi inte kunde åka ut till ön San Martin som ligger emellan de båda stora fallen, men men. Vi fick se fallen från alla dess håll och kanter i alla fall.

Det som imponerade mig mest var att man fick komma så nära. Man korsade floderna och kunde uppleva fallen uppifrån, nedifrån eller från håll. Den bästa upplevelsen som jag tog med mig därifrån var att stå ca 10 meter ifrån vattnet som forsade ner. Man kunde verkligen känna kraften från fallet. Märklig men häftig känsla. En liten liten besvikelse var dock att vi inte såg så mycket djur. Vanligtvis är det mycket Tucaner (svengelska antagligen men fågeln med den stora gula näben) och ett tvättbjörnliknande djur (Coati eller nåt liknande). Tucaner såg vi inga men en liten kompis kom springande längs räcket när vi korsade en av floderna. En rolig syn.

Guira Oga - Home of the Birds

För att mätta min hunger efter att få se vilda djur besökte vi i söndags ett rekreationscentrum för fåglar och divrse däggdjur. De tar om hand om både konfiskerade och skadade djur och även djur som folk haft lagligt/olagligt som husdjur och förskte återanpassa dem till ett liv i det fria. Har fick jag äntligen se mina Tucaner och ett gäng andra vackra och märkliga fåglar. Mina dagar i Iguzo kändes äntligen fulländade.

Resten av tiden i Argentina...

...har vi inte riktigt bestämt vad vi ska göra. Anting drar vi utanfor Buenos Aires ner mot kusten imorgon eller kanske bergen eller saå blir vi kanske kvar ett dygn till. Det återstar att se. Nån cliffhanger måste jag ju ha på er så ni fortsätter läsa =)

Buenos Aires

Efter en helg med häftigt festande i Lima har vi anlänt till Buenos Aires i Argentina. Vi träffade ett gäng roliga männskor i Lima varav två var svenskar. Så vi tog följe med varandra och turistade lite i Lima och festade en hel del. Sista dagen (söndag) började jag frysa ordentligt på kvällen och blev dålig i magen. Förstod lite senare att jag bivit magsjuk. Nu, inne på tredje dygnet utan mat, har jag lyckats få ner en liten yoghurt :) Fram till nu har det varit små små klunkar med resorb. På grund av detta har vi bokat ytterligare en natt i Buenos Aires innan vi förmodligen reser upp till Iguazu fallen. Har precis fått lite tips från andra på vad vi bör se i norra Argentina så det blir nog bra. Vi har även gett oss ut ett par timmar idag och gått i Buenos Aires. Staden verkar jättehärlig!

Idag är ingen vanlig dag...

...för idag är det Annelis födelsedag!
Hurra hurra hurra!

Och det är inte bara Annelis födelsedag, det är dessutom Sveriges nationaldag.
Det har vi firat med att äta traditionella peruanska rätter på en restaurang vid Limas strand. Eftersom vi inte kunde hitta varken sill eller köttbullar fick vi beställa varisin snaps på absolut vodka. Eftersom peruanerna inte är så vana vid snaps fick vi varsitt dricksglas...

Rödvin + pisco sour (peruansk nationaldricka) + absolut vodka = Raj raj raj raj raj raj raj raj, fiskebåt.

Welcome to the jungle

Iförgår kväll kom vi tillbaka efter ett par dagar i djungeln, vi hade båda kunnat stanna minst ett par dagar till, så bra hade vi det. Och detta trots att vi vaknade i ottan varje dag. Inte illa. Var hur skönt och avkopplande som helst. Ingen elektricitet, bara alla djur, insekter och vi, och så en bar med cervezas (öl) så klart. Vi har sett massa spindlar och myror, en hel del fåglar (alltifrån svalor till färggranna papegojor), kajmaner och en ynka liten grön orm. Annars säger de att skogen e full av gnagare men det märkte vi inte så mycket av förutom på natten när vi försökte sova och hörde hur de kallade på varandra.

Vägen dit
Efter att först ha spenderat ett par dagar i och kring Cuzco/Cusco (stavningarna är många men betydelsen bara en - skällande hund), tog vi i lördags morse flyget till Puerto Maldonado för att spendera ett par dagar i Amazonas.

När vi väl landat och blivit mottagna av vår guide Delford berättade han att vi först skulle till helvetet och sen till det fördömda stället. He he, lustigkurre! Stället vi skulle åka buss till hetty tydligen Inferno. Därifrån skulle vi åka båt upp längs med Tambopata för at till sist komma fram till Tambopata Eco Lodge där vi skulle bo. Och sjöarna kring stället vi skulle bo kallades Condemned Lakes. Därav helvetet och det fördömda stället.

Väl där
Så efter en halvtimmes flygtur, en dryg timmes bussfärd och sedan 2,5 timme med motorbåt var vi framme vid Tambopata Eco Lodge. Vi blev minst sagt positivt överraskade när vi anlände eftersom stället hade mycket fler bekvämigheter än vi räknat med. WC, varm (nåja ljummen) dusch och en bar. Stället hade till och med elektricitet men den användes bara av köket för att förbereda måltiderna. Var ganska skönt att slippa ljudet av generatorerna och jag saknade inte elen ett endaste dugg.

Innan vi anlände var jag livrädd för alla stora och små varelser som jag kanske eller kanske inte skulle stöta på. Den rädslan var jag tvungen att ta itu med ganska snabbt. Vid dessa breddgrader blir det mörkt ganska snabbt, ingen midnattssol här inte. Har fortfarande inte vant mig vid det, är det varmt ska det vara ljust länge!? Nåväl, vi fick nån timme eller två för att installera oss sen var det dags för kvällsexkursion. Dvs rätt ut i en becksvart djungeln med var sin liten ficklampa. Huh!!! Som grädde på moset hade guiderna precis berättat att de flest djur i djungeln är ute på natten eftersom det är för varmt på dagen. Det gjorde ju inte knäna mindre skakiga. Men vad skulle man göra, det var bara att bita i det sura äpplet och ta tag i sin skräck a.s.a.p!

Beckmörkt på kvällsexkursionen

Som tur var stötte vi inte på nåt jätteläskigt. Mest spindlar och myror. I stort sett enbart insekter förutom en groda, en ödla och en annan konstig ormliknande blodsugande sak. Utflykt till ox lakes
Nästa dag var det upp i ottan, det var dags för en tur till ox lake och skogarna runtomkring. Halv 6 väckte vår guide Delford oss och kl 6 var det frukostdags. Jag åt massor, inte för att jag var hungrig utan för att jag visste att jag skulle bli hungrig eftersom vi inte skulle få lunch förrän kl 1. Det är sju timar utan mat - jättelänge! Så det var lite i förebyggande syfte. Min taktik fungerade sådär! Kl tio var jag sjukligt hungrig så gissa om jag blev glad när Delford plockade fram passionfrukt och kex. Bästa mellanmålet =)

Kexen som blev över gav vi till pirajorna, snabba djäklar. Attackerar underifrån med små bett! Trots det är det tydligen säkert att simma bland dem så länge man inte har nåt blödande sår eftersom de känner lukten av blod. Alltså inte alls så agressiva som Hollywood påstår. Hade nog ändå inte velat ta ett dopp där =)

Bambudricka =)

Förmiddagen bjöd på massa intressant fakta om olika träd och varelser som vi stötte på. Otroligt nog träffar man på färre varelser än man tror. Alla farliga saker drar sig försiktigt undan när vi närmar oss, och tur är väl egentligen det. Men har man väl åkt till djungeln så vill man faktiskt se åtminstone några farliga, stora eller läskiga saker. Är det inte konstigt när ens värsta farågor samtidigt blir ens största längtan? Även om vi inte stötte på nåt dödligt så fick vi i alla fall se en liten grön orm och en baby taranatella.

På jakt efter kajmaner och en tarantella
Efter mörkrets inbrott gav vi oss ut för att spana efter alligatorer och kajmaner. Vi hade turen nog att se ett par svarta kajmaner första dagen när vi tog båten till Eco Lodge, de är tydligen ganska ovanliga. Denna gången fick vi syn på vita kajmaner och en av dem kom vi så nära att jag hade kunnat röra svansen på den. Även om de vi såg var ganska små var det en mäktig känsla att komma så nära.

Vad gäller maten så håller de oss verkligen på halsen. Frukost kl 6, lunch kl 1 och kvällsmat kl 8. Kan ni fatta vilka portioner man äter för att klara detta? Hur som helst, efter kajmanjakten och kvällsmaten hade vår guide lovat oss att vi skulle gå ut och kolla om vi kunde få sen en taranatella som var lite större än den vi sett på förmiddagen. Den vi såg då var bara en bebis och bara ett par centimeter stor. Ryktet gick ett det fanns en längs stigen vi gick första kvällen och att den var stor som en hand! Gissa om vi var både nervösa och förväntansfulla.

The tarantella
Vad mer kan jag säga än att vi blev alla lite skraja när vi verkligen fick se den. Helt plötsligt stod den bara där längs med stigen, paralyserad av våra ficklampor. Vi i vår tur var paralyserad av den. Jag kan inte säga hur länge den stod där, samtidigt som det kändes som en evighet kändes det som ett ögonblick. Helt plötsligt hade den sprungit ner i sitt bo . Det som känns tryggt med tarantellor är att de gräver hål i marken som de bor i och så håller de sig i en ca 30 cm radie runt det hålet. Så när den helt plötsligt var borta kände vi oss ganska säkra på at den inte fanns någonstans bland våra fötter. Phu!!! Lyckliga men knäsvaga gick vi tilbaka till stugområdet och visade glatt våra bilder både för de som var intresserade och de som inte var det =)

Syns tarantellan överhuvudtaget eller är det bara för att vi vet att den är där?

Klimatet
Tydligen har det varit kalla dagar i djungeln vilket har passat mig perfekt. Man har lätt kunnat gå omkring i hetäckande kläder (som skydd för myggen) utan att man smälter bort helt. Men visst är luftfuktigheten hög, ingenting torkar. Det är i stort sett omöjligt. Ändå har vi sluppit regn, vilket tydligen är ganska vanligt. Innan vi kom hade det regnat nästan konstant i tre dagar, vilket gjorde att de var ganska lerigt på sina ställen.

Hemfärd
I tisdags var det så dags att bege sig tilbaka till civilisationen. Något som vi inte alls hade lust med. Jag ville bara ligga i hängmattan på verandan till vår stuga och lyssna på alla konstiga ljud som omger en. Trots de långa dagarna med tidig frukost och sen sänggång har det varit otrolig avsalppnande. Jag hoppas verkligen att jag har möjligheten att komma tillbaka en vacker dag.

Bilder från Peru

För er som inte orkar vänta på att vi ska blogga om vår tur i Amazonas, som var helt fantastiskt, så finns det massor av nya bilder i fotoalbumet till höger. Om ni tycker det blir för många klick så är här en direktlänk till bildspelet.

Ut i djungeln

Sitter mu pa flygplatsen i Cusco och vantar pa planet som ska ta oss till Puerto Maldonado. Darifran ska vi sen aka buss och sen bat innan vi kommer fram till Amazonas lagland och Tambopata rainforest area dar vi ska stanna till pa tisdag.

Igar provade vi forsranning pa Urubamba river. Det var blott och kallt men hur kul som helst. Rfterat kunde vi basta och det var nog tur for mina tar var alldeles vita efter tva timmar pa floden. Sakta men sakert aterfick de varmen en ta i taget.

Hittils har vi traffat massa nya vanner, bade folk som bor har i Cusco och som bor lite har och var i varlden. Nasta gang vi aker jorden runt har vi gratis boende ;)